Drömmar

Tjena :D
förlåt mig för att jag nu börjar på en helt ny och inte slut följer den förra, den om musiken. Men de va så mycke i huvudet så jag orkade bara inte trasla ut de som va och är fortfarande i huvudet. Så den få komma att bli klar någon annan gång. Den kommer i år, tro mig.

Drömmar har vi alla, sluta aldrig drömma. Utan drömmar, ja vad är vi då.....?
Jag har många drömmar, men dom får ta sin tid, de måste dom få göra annars så bli de bara tvångs tankar att jag måste, jag måste. Panik!
De bli som att man har inte tid att ta de lungt. Att snart kommer jag att dö och va har jag gjort me mitt liv.
Man vill så mycke.

Lyssna inte på dom som vill sänka dig, dom som inte tror på dig

• Bara för att just då har du ex en dålig självbild (men ändå vill mycket)  
• Har de jobbigt i skolan (men ger inte upp helt) 
• Vill hitta sig någon att tillbringa sitt liv med (någon måste de ju finnas som vill ha mig, hallå!!)
• Bygga ett hus (fast de inte gick bra i trä slöjden) 
• Bli rock stjärna kanske just du blir de.
• Bli läkare (fast är rädd för blod)   

Vill man mycket så kan de gå, Så går de! Du kan också! <3 kämpa! träna! man växer som människa och lär sig av livet.

Drömmar kan ingen ta i från dig. Men alla kanske inte går i uppfyllelse. Alla dina drömmar är inte meningen för just dig att nå, men de vet vi kanske inte nu, inse kommer du att göra, de har jag inset många gånger.
Det som är meninien kommer att ske, men du kan inte bara sitta och rulla tunaran utan ta din tid och se så bli de bra.
Jag vet de kanske inte är någon tröst men för mig är de de i alla fall :)



Jag fick en gång en fråga om jag ville säga något på ett gudstjänst. Ja de ville jag gärna göra.
Men urk jag tycker värkligen inte om att prata inför måna männskor. Urk burk......
Men nu skulle jag i alla fall göra de hade jag bestämt.
Jag skulle säga något om vad jag är glad och tacksam för och så hade jag hittat i en av mammas fina böker en mycket fin text.
Jag har kvar lappen som jag hade skrivit så jag viste att jag sa rätt. Började först med att säga.

- Jag tycker igentligen inte om att stå här men jag står här nu ändå. sa jag me bliken ut för. (försökte, men fastnade me bliken på en som jag kände var glad för att jag ville säga något.
Kanske sa jag något mer men i så fall inte mycket.
Kollade sen bara ner på papret jag hade i handen.

Jag är glad och tacksam för att jag har Gud i mitt hjärta. Att han bryr sig om just mig.
Att jag släkt och vänner som bryr sig när jag har det svårt eller lättare i livet.

(känner att gråten vill komma upp, men lyckades stänga in den)

Jag är glad och tacksam för att den jag är men inte alltid, för jag som alla anndra har ju dåliga sidor som behövs sloppas.
Jag är glad och tacksam för alla mina drömmar jag har :)

Ur boken. (jag har nu en sammling av fler av dom här bökerna, heter det är aldrig kört)

Våga drömma

"skriv upp en uppsats om dina drömmar." Den uppgiften har många skolelever fått genom åren, så även Tommy som gick i en liten byskola någonstans i sverige på 50-talet.

Tommy hade mycket att drömma om, men väldigt lite att bygga sina drömmar på. Hans familj var fattig och hade fått flyttat ofta eftersom de var tvungna att flytta dit där Tommys pappa kunde få arbete. Så Tommy hadde få ruktiga vänner och var hopplöst efter i skolan.
Men drömmar hadde han.

Den här kvällen slet Tommy hårt med sin uppsats. "När jag blir stor ska jag bli konstnär och bo i en stuga på landet som jag själv har byggt. "Tommy ritade noggranna skisser över hur huset skulle se ut, och han var mycket stolt när han dagen efter lämnade sin uppsats till läraren.

Tre dagar senare fick han tillbaka uppsatsen med ett stort rött C uppe i hörnet. Lägsta möjliga betyg! När lektionen var slut gick Tommy fram till läraren och frågade varför han fått ett C på sin uppsats.

"Det här är en helt orealistisk dröm för en grabb som du. Du är fattig, saknar nästan helt utbildning, har ingen konstnärlig begåvning och vet ingenting om att bygga hus. Om du skriver om uppsatsen med en mer realistisk dröm, så ska jag ompröva betyget."

Tommy visste inte vad han skulle göra. Han fubderade hela vägen hem, och på kvällen innan han skulle somna frågade han sin pappa vad han skulle göra. Pappan slog sig ner på Tommys sängkant och tittade allvarligt på honom.

"Det är din dröm, Tommy", svarade han.
"Det är du som måste bestämma hur viktig den är för dig".

Nästa dag lämnade Tommy in samma uppsats igen. "Du kan behålla betyget så behåller jag min dröm."

Trettio år sedan berättade Tommy den här historien för tjugo barn som kommit på besök för en veckas målarkurs.

(känner gråten igen, de hörs på min röst)

"Det här berättar jag för er eftersom ni nu sitter i ett hus på landet som jag själv har byggt, och i morgon ska jag visa er utställningen med tavlor som jag har målat. Om ni tittar ovanför den öppna spisen så ser ni min uppsats inramad. Den påminner mig om att jag inte ska ge upp mina drömmar. Och ni ska inte heller låta någon stjäla era drömmar."



Det är bara att bryta ihop och komma igen.


När jag hade läst klart stod jag en sekund tyst och pakede ihop allt.
Sen om jag minns rätt så fick jag en aplåd, men jag är inte helt säker om de va så. Minns inte. De va några år sedan nu, så de är inte så lätt att minas.
Men en sak mins jag.
Pappa gick en tår där han satt på andra bänken räknad fram ifrån ooch till höger om man står på sen.




De finns andra slags drömmar med. När vi sover så drömmer vi alltid men vi minns dom inte alltid.
Jag tycker att när man var lite så minns man oftare sina drömmar. Och nu när man är äldre glömmer jag i alla fall oftast.


Just när man ska gå och lägga sig kan de komma upp mycket, Så va de för mig när jag va liten, hade ofta mardrömmar.
När jag skulle gå och lägga mig och jag viste att nästa dag så va de skol dags. Fick mycke ångest, oro, gråt...... kände mig ensamaste i värden som om de va själva döden som skulle hämta mig...... mörker.....
Så jag har skrivit en text som jag har läst upp en gång men nu kommer den hit så andra får läsa den som vill.


Sova.....ensamhet....


Ledsen.. oro... mardrömmar....
Söndag kväll. Känner oro får en obehaglig kännsla, vill bara gråta.
Söndag kväll och det är snart dags åh gå och lägga sig. Vill inte... känner gråten, ångest, oro, Vill glömma mig,Vill bara försvina, stänga av. Vill inte sova....
Söndag kväll. Jag går och lägger mig. I morgon är det skola igen. Vill inte men försöker att somna...
Söndag kväll och jag måste sova. Mörkt, ensamen, oro för nästa dag som är snart här.
Kan inte sova....... Förtvivlad, Gråter, kan inte sluta gråta. Kan inte sova.
Kliver upp ur sängen går till min dörr, öppnar, går ut och ställer mig i hallen.
Jag står nu mitt i hallen, kan inte sluta gråta. Vill söka tröst.
Mamma och pappas sovrum är rakt framför mig. Dörren är stängd. Gråten stiger så mycke så de hörs så mycke för att jag vill att pappa eller att mamma ska komma. Dörren öppnas.
Det är pappa. Pappa går in i mitt rum. Och tar upp madrassen ur sängen. Madrassen med täcke och kudde. Bär hela paketet till deras sovrums golv.
Nära, nära mamma och pappa.
Inte ensamen längre. Känner tryghet och ro.
Kryper ner, somnar.
Pappa hämtar inte alltid madrass paketet och plaserar de på gå deras golv. Jag fick gå och lägga nig igen i min säng. Pappa sate sig på sängkanten. Känner mig inte ensamen längre. Blundar och försöker sova. Vaknar flera gånger. Pappa sitter kvar. Jag är inte ensamen. Pappa sitter kvar som en skyddsängel och skyddar mig. Kan blunda igen och sen somna igen. Sista gången när jag öppnar ögonen sitter inte pappa längre kvar. Kan blunda en stund till, de är morgon och ljust. Snart ska man upp. Det går bra.
Ringklockan ringer. Kliver upp. I bland va mamma hemma och hon bruka knacka på och se om ja va vaken. Kännde mig tryggare när mamma va hemma. Om hon inte va de, så brukade hon alltid ringa och höra om vi var vakna. jag ville alltid svara. Ville höra mammas röst. Trygghet. Tröst.. Styrka. Skola..... en ny skolvecka de är måndag igen.


Skriver snart mer......

Musik förvandlar

Musik.. musik... underbara musik. Tänk va musik kan förvandla människor.
För några månader sen så såg jag ett program på tv om en tjej som hade en sjukdom som gjorde att de kom olika otrevliga ord från hennes mun och att kroppen fick snabba och rykigga rörelser. Hon kunnde inte styra de, de kom bara.
Men....
när hon ex satte sig vid ett piano och spelade......

Det hadde tagit några år sedan hon höll på me musik.
Men nu stod hon på sen framför publik och skulle sjunga.
Musiken förvandlade henne. Alla ryck fula ord var borta, de va som om de alldrig funnits. Vilken fantastisk stor röst. Häftigt. Musiken kan hela människor, De är bara vi som måste våga tro och våga släppa allt annat.

Mysik betyder mer än man kanske kan förstå.

För mig betyder den mycket för att den har hjälp mig att växa som människa och de glädjer mig. Både att lyssna på andra som sjunger och spelar och att man kan använda sin egen röst.
Jag känner att de ska jag göra. De är inte slut, mer kommer de, även om jag känner att de skrämmer mig,... Man tänter ska jag värkligen... vill andra lyssna....
Men sen så hänger de på annat me...

Jag tänker:

• Om man står på sen vill man visa något bra. man ska samtidigt va på sin egen nivå och försöka få de bätre.
• Jag vet att ingen vill trycka ner mig av dom som lyssnar.
• Men de är lätt att man känner av andras erergin, känner att dom är glada Känner hur man är, vågar, kan.
• Text måste man träna på.
• När man är några styken som sjunger gå de lättare me texten för då har man varandra att lyssna till. Jag tycker de känns tryggast om man är minst två. (stötte pelare)
• När man står där själv så har man ingen att luta sig mot, Man ska veta när man ska börja sjunga, veta när man ska sluta sjunga, hur nära miken man ska ha, hur ska man hålla bliken, få ut sin röst så som den ska va, dansa och säkert mer, Ja de är mycket att hålla reda på. Fast de är klart de beror ju på va man ska sjunga och man kan ju få hjälp av någon som spelar,  den kan visa när de är dags att börja. 
• Jag har gjort så när jag sjunger bara jag så ser jag nästan bara på texten och inte utför publiken, de känns tryggare, men skulle vilja träna mer på att kunna se utför. Funderar på att få hjälp genom skolan och genom någon annan sång pedagog. Min faster känner en mycket bra sång pedagog.  

 De handlar mycket hur man känner och upplever. Och kunna framföra de så bra de bara går.

Är inte så van sångare. Som liten va jag med i barn kör sen ungdomskör sen vart de tyst me körandet. Och sjöng bara i publiken i bänkarna på gudstjänster, och sen hemma instängd i rummet. Sen va ja me ett litet tag i en kör som jag ska försöka va me i mer men en så länge har de inte gått så bra.
Sen så försökte jag va me i en skolkör, men de va svårt, fick så många tankar om mig själv då och de vart för jobbigt och för mycket, ville bara fly. Men ska försöka till hösten igen om de gå bätre.

Har svårt att sjunga bara så där när man gör annat och inte sjunger i kör, på mötet, hör någon. Nepp planerat ska de va. kan trudeluta på något och ibland sjunga högre när jag tro ingen hör.

Älskar att sjunga <3 oj så mycket man kan lära sig. De ska jag göra. Men våga, ja de va de också.

Föra året i Maj fyllde min mamma 50 år och hon hadde ett stort kalas och hade bjudit många av hennes familj och vänner.
Då sjöng jag för mamma. Sången "Var inte rädd" den passade ju bar när jag själv va rädd, men kännslan känndes bätre när jag hadde ståt där ett tag. Men fick inte fram min rätta röst, trykte in den så den lät högre och ljusare. Men jag gjorde de. Jag sjöng.

Sen är jag med i ett lovsångstim som de känns lättare att sjunga för då sjunger man ju till Gud. Och då känns de friare, eftersom alla inte tittar lika mycket på en, utan på texten som vissas på väggen. Som dom vill sjunga me till. Har varit me i ett annat lovsångtim som då vi for omkring och sjöng på läger, festivalen Lappis. Härligt att prisa Gud me sång och musik.

Sen nu bara för någon lördag sen så sjöng jag och min faster på en vigsel.
Vart så överlycklig när jag fick frågan via telefon. Sen så när de värkligen närmade sig så kom tankarna igen. Nej hjälp mig gode Gud hur ska detta bli, va har jag gett mig in i.... Men sången gick jätte bra. Underbart! sången "Du är allt"

Så bra har de aldrig gått. Tack gode Gud för att du hjälpte mig.
Härlig kantor. De värkade som om hon va sångpedagog för att hon va så bra på att heja på en. Och nöta in sången me oss. Fick lite skratt ataker... typiskt mig.
kantorn - kom igen Marita, Ta i, du kan bätre.
Jag - HAHA!! HAHA!!
Kantorn - varför skrattar du?
Jag - Jag skattar bara åt mig själv.
Vågade inte säga att jag inte bara skrattade åt mig själv utan också åt henne för att de lät då bara så roligt, och att hon inte gav upp hoppet om mig utan bara försökte mer och mer.

Kännde mig tuffare och tuffare för varje gång. Sen vart ja lite mesigare när de va just dags för sången under vigseln men bara lite.

De kan kännas många gånger bara för att jag klär mig så som jag gör. Ofta svart, nitar och skin jacka. Att jag kan mycket om mysik, främst musiken hårdrock och om klädstilar... Nepp så är de inte.
Är dålig på musiken hårdrock, har dålig koll på klädstilar. Och dålig koll på vilken annan musik me. För att bara för att jag råka tycka om mycket av den stilen nitar o.s.v så behöver de ju inte betyda att jag bara lyssnar på  de hårdare. Jag tycker om olika slags musik.
Skulle vilja kunna mer, och forska mer villka gruppen jag tycker om.
Min klädstil tar jag mycket idére från japansk klädslil och blandar den lite hur jag vill.
Mitt favorit mönster är medaljongmönstrat som jag har på flera ställen i min lägenhet.

Tänker kanske inte sluta skriva detta inlägg, men fortsätter nån annan gång, när jag själv har lust, om jag kommer på något mer. Ha de bäst och ta hand om dig!