Fattas! något mer fattas!!

Tänkte skriva om något annat... men de få bli en annan gång :)

Hur många har inte funderat på vad som fattas för just en själv, Alla har vi den tanken på va vi vill me livet.
vet du allt som fattas för dig?? är du på god väg på att gå rätt?
Svårt?! ja, jag tro de kan va svårt att hitta allt som fatas.
Lätt?! ja, man kan känna de som fattas kanske inte allt, men de kan vara svårt att veta hur man ska börja och man trasslar lätt till för sig...

Var står jag? var står du?
Mål kan man ha många, mål i livet man vill uppnå de ger en kraft att kämpa.

Trivs du där du bor? Får du den frågan nån gång? Kan du vara ärlig? Helt ärlig kan man inte vara me alla, alla behöver inte veta.
Trivs du me ditt liv? Vad fattas?


Må bra ja du... man ska väl inte klaga :) bruka ja säga.
Få livet att gå helt enkelt hitta sig själv. Eller enkelt är de inte alltid, lättare, svårare.

vissa tycker att sitt eget utseende är jätte viktigt, tänker om jag bara gör en förändring så kommer jag att må bra, en förändring me mitt utssende.... Varför är  utseende så viktigt för vissa? och för vissa andra inte lika viktigt?

Jag har sett tv på internet om människor som går genom många operationer för att göra om sig.
Till en viss den förstår jag vissa människor ex om dom har gått genom något hemskt som ex brändskador i ansikte och kropp eller medfött någon form av missbildning som ex kluven läpp o.s.v . De måste ju opereras också.
Men jag förstår inte på alla människor (fast de är klart man kan ju inte förstå alla) som vill göra om sig fast de egentligen inte behövs eller..??? kanske hjälper de vissa som mår dåligt och sen mår bättre när orationerna/operationen är över och de har läkt fint. Vissa blir aldrig nöjda.
Tycker de är vanligt de man hör att operationerna inte görs för att andra vill få en ändring på en, utan att de vill göras för ens egens skull. Jag tro de stämmer...
Jag blir ledsen för jag vet att Gud blir ledsen, Du är ju hans mästerverk! han har skapat dig, de finns annan hjälp. Men de kanske inte är så lätt, ge aldrig upp, jag vet hur de är att må dåligt över sig själv jag är inte perfekt men jag kämpar och jag vet att Gud vill mitt bästa, Vad lönar de sig att stå i timmar dag efter dag i vissa perioder kommer de, stå framför spegeln och må dåligt över ex akne. Gud vill att du ska må bra för att han är kärleken lämna inte han, han finns där för dig fast du kanske inte tro de.
Ta emot han.
Människor är knepig och Gud egentligen inte så knepig, men vist kan man tycka de eftersom de är mycke vi inte förstår. Frågor har vi och vi kan inte få alla svar.

Varför ska man kolla så noga på sig själv?
Varför fastnar man?
Ju mer man ser hur missnöjd man är desto dåligare kommer du att må. Utseende är inte allt! Men de är ju de första uttrycket, de man ser först hos en människa.
Din vän säger - Va fin du är :)
Varför skulle din vän ljuga för dig? Kan du inte bara ta emot de och bli gla. Se inte så mycke på dig själv, utan se på andra som du tycker om.
Visst skulle du säga desamma till din vän!? :) skulle du ljuga för den? bara för att va snäll!?

De är en svår fråga om utseende, kan va svår att samtala om... lite känsligt.. men jag måste ändå ta upp den för den är viktig. Göm inte de viktiga.

Urk va de kliade då. Men va ganska så duktig på att låta bli.

Typ så här ser de ut nu :) Lite ärrbilningar och några små akne men dom syns inte så mycket :) 

ibland kommer de nån lite större akne, men de är för att jag har varit lite slarvig.

Finns säkert mer att skriva. Men de här få duga :)

Bubblan man lever i

När jag ser tillbaka i hur jag upplevde livet och hur jag var som människa innser i vilken bubblan jag levde i. Skydds bubbla, den bubblan som syddar dig från mycke ont, de som du inte är medveten om. Men också kyddar den bubblan dig från mycke gott. För att jag skriver " från mycke ont" och "från mycke gott" är för att annars om jag skulle skriva "från allt ont" och "från allt gott" så skulle de inte gå kunna ta kontakt med mig, utan jag skulle vara helt i min värd. Och så instängd va jag inte.
Men att inte kunna inse saker så som mamma sa en gån till mig när de hännde en sak.
Mamma - varför har du aldrig frågat förut om du inte förstod de?
Jag - Men hur skulle jag kunna fråga när jag inte ens viste frågan? utan att jag bara kännde något men vad viste jag inte.....
Alla utväklas i olika takter, vissa tar upp och förstår snabbt, när vissa andra tar upp och förstår de långsammare. För mig har de tagit många år och nu är jag 26 år och förns nu (eller de har pågot i nu några år, inte så många år) så kommer de upp frågor hela tiden. Såna frågor som jag förut alldrig kunde fråga för att jag inte viste att jag hadde dom.
Jag lyssnade på andra, andra viste ju, varför skulle jag.... ja de värka som om jag levde så, andra hjälpe mig att genom dom kunde jag leva.

Men då när jag var ensammen var jag i min fantasi värd och var bra på att leka för mig själv.
Ensamheten = min bästa vän, men också min värsta vän. Men som man få höra många gånger och så som jag okså vet, Man är aldrig ensamen, Gud är altid med dig. Men ibland som många gånger ställer man han utanför och de är bara jag som kan släppa in han igen.


Saker jag viste och kunde hantera gick som smör, de som sitter i en och som man redan har men som man omedvetet växer i för att man är trygg i de.
Så därför tror jag för att de finns pratigare människor och tystare människor. Aningen lever vi me andra som ett stöd eller hjälper vi andra.. kanske är de då om man hjälper andra, så kan de bli fel, för den vi hjälper inte förstår att den också måste stå på egna ben..... Så va de för mig.

Men sen så är de ju mycke annat som gör oss så som vi är och vågar och inte vågar.
Vi föds olika. Självsäker i grunden är de lättare att ta för sig i livet och vilja för man vågar. Men då är de ochså lättare att missa de som inte syns, de skörare.
Man möter dom som föds som självsäker också har den gåvan att se och kunna förstå dom mer osäkrare och kan hjälpa utan att de hamnar snett.
Men dom som föds mer osäker, har mer kunskap om de osyndliga och kan hjälpa mer, men kanske inte vågar för att man är van att dom självsäkra har rätt och får fram de den vill mer för att den inte ger upp utan står för de och viker aldrig av.
Stark och skörae ska våga gå mer i hand i hand, men de är kanske den skörare som vet men kanske inte vågar eller försöker fly från värkligheten.

Fly ja de är jag på, de de känns för mycke och stökigt så flyr jag fast jag nu vet att jag måste lära mig att kunna stanna av när de händer och kunna tänka igenom de.
Ändå har jag nu blivit bätre på att lyssna på mig själv och fly på samma sätt som förr.
Jag har alltid haft olika människor som har farit in och ut i mitt liv som försköer hjälpa mig me olika saker, pappaer hit och dit, möte, möte efer möte. Fråga mig saker. Ha mamma som stöd, jag får frågan men mamma svarar för jag va van me de.
Nu när jag tänker på de så förstod jag alldrig va som var meningen. Vad ville dom igentligen?...
de var som om jag inte va där, för jag inte ta in de, jag förstod inte att dom försökte nå mig. Hur va de me mig.
En sak som skulle va bra, om man hadde fått några frågor hem som man skulle fundera på och antekna, Har testat de för nåt år sedan och de va mycke lättare att förstå va man igentligen tänker, de va jag som kom på de och frågade om ja kunnde få några frågor. För de kan va svårt att svara på frågor på plats, de kan också va svrårt att komma på frågor och då är de ju bäst att fråga dom som vill hjälpa en, dom har de nog inte heller så lätt.

- Hur mår du Marita, är frisk? fick jag frågorna....
De var en läkare som frågade mycke om min hälsa. Jag sa.- jag mår bra, jag är frisk. Då förstod jag inte igentligen va mer jag kunnde säga. Jag viste ju att jag inte var sjuk. Men själen då? hur jag mådde inom mig. De förstod jag aldriga att jag skulle säga, de känndes för ovärkligt att dela med sig. Jag trodde att sånt ska jag bara ha för mig själv, ingen har igentligen frågat hur jag mår... för de kan ju inte ha viktigt.
Kroppen är inte allt! De är ju inifrån själen man är den man är, de syns inte alltid, de finns bara

Man har missat mycket. Men livet är inte slut ännu, man kan fortfarande lära sig mycke. . Det vet jag. Alla har vi en historia att berätta.


Jag skulle vilja visa en bild i hur jag såg såg ut, vliken skillnad igentligen, så som jag såg ut då och hur jag ser ut nu.

Förr

Utseende är inte allt tycker jag, utan den personen som finns inuti. När jag ser mig själv så som jag såg ut då känner jag inte igen mig.. För jag kommer inte riktigt ihåg nu när jag värkligen tänker efter så ploppar de upp mycke. Jag gömder mig under dom goa skinderna och den långa luggen. Jag levde värkligen i min trygghets bubbla mycke mer än vad jag gör nu. Jag tycker att de syns.

Jag bruka kämta me, att för att mina kinder har krymt är därför att jag skrattar väldigt ofta och pratar mycke mer är förr och de är bra träning. Förr våga jag inte ta mycke risker, bara om jag värkligen kännde att ja var me folk jag kännde och att vi var bara några få eller bara två. Så de vart inte så mycke me kind träning då.

Musik: tyckte inte alls om hårdrock som ett exempel, bruka säga typ så här.
- Ne usch jag kommer alldrig att tycka om sådan musik dom bara skiker och lever om. En hemlis: de va min syster som fick mig att bli mer och mer nyfiken.

Trygghets bubblan har gjort att jag har missat lära känna många mäniskor, ex ungdomar i min ålder från försammlingen jag är med i, de känns hämskt och många av dom är inte ens me i samma försammling längre, utan har flyttat. Men de finns alltid människor att lära känna. Kan fortfarande leva i trygghets bubblan men är mer medveten om livet och jag kan inte komma in i samma instängde bubbla som förr och de är väll lite både och. För förut kunnde jag lägga ifrån allt och leva i min värd. Nu Ka ja bara göra de hösgt nån da när ja är ledig, sen kommer alla krav, och de gör mig trött. Förr vart jag aldrig så trött som jag nu fort kan bli eftersom jag måste klara mig själv och andra kan inte ta hand om mig hella tiden.

Nu

Detta är jag nu. Ja fast du kanske redan vet de, du som känner mig eller vet vem jag är i alla fall.
Hår, kläder, smink ja de är mycke stor förendring en va jag tyckte om förut. Jag klär mig mer utstikande, kanske lite för mycke ibland, men de är bara jag, de kan ingen ta ifrån mig :)
Som jag skrev förut, utseende är inte allt, men förr trivdes jag inte lika bra me mig själv, de är de att man måste hitta de man själv tycker om och verkligen göra de.

De är nu jag lever på riktigt mer och mer men de finns mycke mer att upptäka. Tar till livet mer på min nivå. Gömmer mig inte. HÄR ÄR JAG!! AMEN!

hihi! så modig är jag inte men
alla är vi hjältar, vi måste bara våga visa de! ;)

Trötthet.... vila..... Rädsla....

Urk va fort man blir trött. Vist är de en sak att man känner att man är trött när man kommer hem från jobbet. Men sen då, om de bara sitter kvar fast man försöker vila.... Tröttheten känner man även på jobbet, men då måste man va igång och göra de man ska, och vist gå de bra... men sen på rasten när vi alla sätter oss ner för att vila... för mig vet jag inte om de är vila.. man ska prata.... lyssna... vara med.... man ska.... vist behöver man inte prata, men man vill....
Vad är vila igentligen för dig?
Jag vet inte om jag vet vad vila är.... för mig..... kanske när man har kommit den biten av livet som man känner att man inte behöver prestera, utan bar vara... vara me den/dom man tycker om och man kännner inte sig ensammen mer.... man kan vila utan att få ångest ataker och för att man känner att man inte kan räka till... man orkar inte.... man vet inte hur.... hur gör man.... ja vist ibland är de som om vet bara, så är de me mycke, man bara gör utan att man igentligen kanske inte vet eller?
Jag kan känna starka kännslor när jag bara helt enkelt vet... eller bara gör utan att va me på de, de kan väka en räddsla för att bara känner mod helt plödsligt och bara tarförsig så mycke så man inte hinner me, man känner då att andra lyssnar lite extra för dom som jag inte är van att jag kan ta för mig.... Att man bara gör för då vet jag när jag känner vila. Vila i mig själv. Känner ingen press. Gud håller mig i sin hand och jag är inte ensammen längre.


Man vet bara vad vila är när man känner de. Inte när man hör eller???.
Vi vet så mycke som jag bruka säga men man kan inte ta de på alvar för man känner de inte hur hämsgt de än låter så är de så.

De finns många exempel. Ett ex på nöd som dom mäst fatiga och sjuka känner. Känner dom någonsin vila?

Alla vet att många barn svälter, förlorar sina förldrar, lever fatigt, Jag reagerade extra starkt på de när jag hadde sett en gala på tv om att skänka pengar till dom mäst behövande, man såg när folk for ut till några fatiga länder och träffade särskilt barnen. Dom fick värkligen komma nära på riktigt och känna deras nöd närmare. Sån nöd att dom grät visa av dom.
Sen vart de reklam och de kom upp en reklem som jag vart så arg på... jag kom inte riktigt ihåg va den exakt sa men något i stil att man måste skynda sig att köpa de här och de där för att de var så billigt... BILIGT!!! är saker viktigare än människors liv!...... de värka som de eller är man bara rädd och vill leva i sin lilla värd som är en slags trygghet. Jag ska må bra. JAG ska va lycklig. JAG, JAG, jag, MITT; MITT, mitt det finns så mycke jag.... och mitt...
Så är bara samhellet, alla är så mer eller mindre, varde sig vi vill eller inte... De är så. Utbildning, boplats, jobb en framtid. Hur ska man dela med sig? dela med sig av de man har...

Själv är jag inte så bara på att skänka pengar... är lite rädd för pengar... men försöker lite i alla fall.
Och vist köper man saker som kan va rätt så dyra men försöker hitta de biligaste om de är bra.

Men tänk om man skulle skänka dom pengarna istället... istället för att kunna köpa den saken man vill ha.
Tänk va människor som skulle bli räddade.
Jag kan många gånger känna mig hämsk för att, varför ska jag och inte dom få leva så som i sverige.

Jag är så tacksam för att jag bor i sverige....
Men önskar att man kunde och andra kunnde hjälpa mer. JA! på något sätt.
Hur ska man nånsin kunna få fred på jorden. Kunna få alla länder så bra som vi ha de i sverige.

Räddsla att våga och kunna ta steget, hjälpa någon. Någon som behöver dig. De finns alltid någon som behöver dig. De behöver inte altid kännas så stort för dig. Men kanske de känns stort för den.


För mig är de stort och tryggt att bara höra dens röst av den som man tycker om, specielt när man är svag.
Så som när jag va liten och kännde ångest och oro. Va de en stor tröst och starkhet när jag hörde mamma som pratade me mig. Själv behövde jag inte säga mycke, utan bara att jag fick höra mammas röst. Att de kommer att bra vi ses sen. Mamma behövde inte ens säga de, hon kanske inte ens viste om min ångest. Jag bara sa att - Ja jag är vaken jag mår bra, när hon frågade de. Ångest syns inte alltid, den är lätt att stänga in, för att de finns räddsla, räddsla för att visa att man är svag.




Ännu tröttare orkar inte skriva mera. Jag har svårt att avsluta och göra saker klart, ja de har du nog redan upptäkt genom mitt skrivande här. De finns mycke, mer för lite ork...

Hoppas du ha de fint.

Musik

Urk! vilken svår blogg!! nu kan jag inte skriva vilken rubrik jag vill ha... Förstår inget...?! Ska försök tänka på annat...

Jag sjunger mycket hemma men med hjälp och stöd av musik i bakgrunden. Jag har några favoriter som
för mig betydyder mycke.

Texten i musiken säger mycke, jag tar till mig jätte lätt texter och de kan kännas att de är riktat just till mig.
Musik kan får oss att känna starka kännslor. Musik kan få oss att inse saker,

• Den kan göra oss arga.
• känna oss kalla.
• bli ledsen.
•  låter oss stanna upp och lyssna, om de känns väldigt riktat till en om de känns kännligt eller va de en är för kännsla man få. 
• Kännas dömande till en som om den säger en varför trycker du ner dig själv gör så här.
•  visa dig mer för anndra så anndra och du ser vem du är 
•  ser du andra? inte bara dom du redan känner? 
• ge inte upp kämmpa! 
• ta vara på din gåva! den kommer att hjälpa att värden förendras till de bätre.
• va inte rädd någon finns för dig 
• Man blir jätte glad, får glad energi

o.s.v de gå som inte att sluta skriva va man kan få för singnaler kanske ligger Gud bakom allt.... :)

Sjunger mycke av Josh Grobans texter. här tre av dom <3 sen andra texter <3

Never let go

I can´t understand it
The we´ve been handed these moments forever
But I´m reassured ther´s anther way
You don´t have to close your eyes
There is room for love again
Ease the pain to realize all that love can be
Forced apart by time and sand
Take a step and take my hand
And don´t let go
Never let go

Broken, once connected
We were so strong and so blessed in a simple way
So don´t let me go it alone
Turn your head up to the sky
Nothing down below but me
Face the truth to realize all that we could be
Torn apart by rage and fear Hold on to what brought you here
Hold on to what brought you here
Don´t let it go
Never let go




You raise me up

When I am down and, oh my soul, so weary
When troubles come and my heart burdened be
Then, I am still and wait here in the silence
Until you come and sit a with me

You rase me up, so I can stand on mountains
you raise me up, to walk on stormy seas
I am strong, when I am on stormy seas
i am strong, when i am on your shoulders
You rase me up...to more than I can be




When you say you love me

Like the sound of silence calling,
I hear your voice and suddenly
I'm falling, lost in a dream.
Like the echoes of our souls are meeting,
You say those words and my heart stops beating.
I wonder what it means.
What could it be that comes over me?
At times I can't move.
At times I can hardly breathe.

When you say you love me
The world goes still, so still inside and
When you say you love me
For a moment, there's no one else alive

You're the one I've always thought of.
I don't know how, but I feel sheltered in your love.
You're where I belong.
And when you're with me if I close my eyes,
There are times I swear I feel like I can fly
For a moment in time.
Somewhere between the Heavens and Earth ,
And frozen in time, Oh when you say those words.

When you say you love me
The world goes still, so still inside and
When you say you love me
For a moment, there's no one else alive

And this journey that we're on.
How far we've come and I celebrate every moment.
And when you say you love me,
That's all you have to say.
I'll always feel this way.

When you say you love me
The world goes still, so still inside and
When you say you love me
In that moment,I know why I'm alive

When you say you love me.
When you say you love me.
Do you know how I love you?

christina aguilera beautiful


Don't look at me
Mm, mm,
Yeah, eah, oh, ooh,

Everyday is so wonderful, and suddenly, it's hard to breathe
Now and then I get insecure, from all the pain
Feel so ashamed

I am beautiful no matter what they say
Words can't bring me down
I am beautiful in every single way
Yes words can't bring me down, Oh no
So don't you bring me down today

To all your friends you're delirious
So consumed in all your doom
Trying hard to fill the emptiness, the piece is gone,
Left the puzzle undone, ain't that the way it is?

You are beautiful no matter what they say
Words can't bring you down, no, no
Cause you are beautiful in every single way
Yes words can't bring you down. Oh, no

So don't you bring me down today

No matter what we do, (No matter what we do)
No matter what we say, (No matter what we say)
We're the song that's out of tune, (yeah) full of beautiful mistakes (oh yeah)
And everywhere we go, (And everywhere we go)
The sun will always shine
(The sun will always, always, shine)
But tomorrow we might awake on the other side

'Cause we are beautiful no matter what they say
Yes words won't bring us down, no
We are beautiful in every single way
Yes words can't bring us down, oh, no
So don't you bring me down today

Mm, yeah, don't you bring me down today
Yeah, yeah, ooh,
Don't you bring me down, ooh, today



Chear up

Chear up, you are worse off than you figure
But you are loved anyway and I always see who you could be

All the stars are waiting for you to shine
And your heart is beating to find it's home in mine

Stand up, you are stronger than you figure
You just need to be surrounded by those who believe in you

All the stars are waiting for you to shine
And your heart is beating to find it's home in mine
All the starts are waiting for you to shine
And your heart is waiting to find it's home in mine

You've got to know that I won't throw stones your way

All creation waits...
Oh, for you to take your place, take your place

All the stars are waiting for you to shine
And your heart is beating to find it's home in mine

Wake up it's time to dream bigger
Wake up it's time.



Nehp... vart inte klart i kväll häller.. :) Kanske i morgon :)