Fixa och ta hand om

Hej och hopp! Ja nu är det äntligen jul och jag är hemma hos mor, far och bror. Jag har lagt jobbet och plugget åt sidan ett tag. Men förhoppningsvis ska hinna och orka plugga lite. Och så fort jag kommer hem igen kommer jag inte kunna låta bli laga nån kudde och så på jobbet/skolan/mitt hem. Jag har som blivit en pifftomte som lagar och håller på med piffet där, var de sej jag får lön för de eller ej. Men de är ju så kul och det blir ju också så mycket mer hemtrevligt. Men jag gör bara lagom mycket så det inte märks så jätte mycket. Vill gärna vara lite hemlig av mej. Men även om jag bara fixar med så lite så märker folk mer och mer att de är jag som fixar och, ja jag blir så gla när jag hör och ser att andra blir glada av det lilla jag gör och då blir det ju bara roligare, men nu går det inte att vara lika hemlig av sej. 

Jag tror att jag alltid har varit en sådan person som gärna vill ta hand om andra på olika sätt. Då kanske man tänker på en person som syns mycket och har många vänner och verkar finnas överallt!? jag får lite den bilden i alla fall fast jag vet att jag är inte en som syns eller hörs jätte mycket. Eller jo med åren har jag kommit fram mer och mer och accepterat att jag har mina banor dagligen, det tror jag att så är det för många fast i olika grader förstås. Men, för mej var det djuren jag lättast kom nära och som jag kunde känna mej trygg av eftersom djur är ju djur och de ser en direkt så som inte människor gör, inte för att jag tycker mindre om folk men du kanske förstår vad jag menar. 

När det gäller folk som kommer in och ut och vissa stannar och så. Och hur jag själv handlar, så lägger jag märket till hur olika det är för alla, ja hur andra ser på sej själv och andra.

•  Om man tänker först på sej själv och inte ser andra riktigt,
•  Om man ser sej först sej själv en liten sekund och sedan tänker på andra, 
• Om man aldrig tänker på sej själv utan bara på andra,
• Om man ser och tänker på andra, men handlar så att man inte vill se andra utan lägger allt gott på sej själv.

Vi är som sagt mänskliga så det kan vara svårt att vara mittemellan jämt! Det går inte eftersom beroende på hur man mår just då, hur man just då känner av andra. Då är det tur att vi har varandra som kan påminna om man säger fel eller så. Exempel: om man bara tar hand om andra och aldrig sej själv, så kommer det inte gå så bra. Det är då viktigt att ha någon som tar hand om en så man inte stupar

Jag tar nog lätt de för givet att man ska tänka på andra först och främst i alla fall stanna upp och tänka till. Är det till mej eller till han/hon, eller om det gör sej om en fråga -Jag borde nog fråga om... Men vist gör jag det inte så hela tiden utan jag glömmer flera gånger, det är nog bara bra tror jag fast man kan komma på sej själv att - Varför gjorde jag si och så men acceptera! Det är bara jobbigt att fastna på något som man inte kommer någon vart med.

Komihåg att du har andra! du står inte själv! Ta hand om varann, va lite glömsk, skratta, ät, sov inte för lite eller för mycket, var med dej själv, kom ut och va med anat folk, va lite ledsen, va gla, gör nåt galet, gör inget ting, våga vara arg, testa någon annan klädstil, kramas, prata ut, njut, testa andra vägar, Lev livet. Lev i nuet inte i de förgångna de som tynger dej. Livet och för att kärleken är störst och bäst!

KRAMZZZZZZZZzzzzzzzzzz! 

Jag är beroende av smink som täcker över

Hej du! Nu är höstlovet slut och alla är tillbaka igen och det känns så kul men det känns alltid lite jobbigt för mej, för att jag har bott själv i internat huset Björken och det känns som om det var bara jag som var kvar under lovet, men i huset lönnen som ligger en liten bit längre bort vet jag att där var det några som var kvar. Du är kanske lite som jag som tycker det blir lite jobbigt att vara bland folk när du varit själv en tid. Det blir lätt så eftersom man är fortfarande kvar i sin egen bubbla och den är alltid jobbig att slå hål på den, men som tur är, känns det bara jobbigt den första gången, så är det i alla fall för mej.

>Nu till ämnet: Jag har flera år mått dåligt av hur min hy ser ut och mår i ansiktet och då menar jag inte akne besväret men som även för mej har varit och är fortfarande lite jobbigt, de inte lika mycket som förut då jag hade som utslag i ansiktet.

Det här är jobbigt att prata om för mej, för jag känner och jag vet att många soppar de samtalet under mattan eller skrattar om de, som om de är något som man bara får om man är väldigt trött eller har någon brist, som exempel hjärnbrist och som man lätt kan få att försvinna... Nej så lätt är det inte för alla. Jag talar om mörka ringar under ögonen. Många som jämt har de försöker sminka över de eller låter det vara MEN man blir ledsen när man ser sej själv i spegeln. Så därför täcker jag över de varje dag fast ibland så orkar jag egentligen inte men gör det i alla fall. Jag hade egentligen velat få med några bilder men känner att det viktigaste nu är att få ut det jag tycker, så bilder lägger jag till sedan.

Jag läste någon stans att de vanligaste kvinnor vill sminka över är under ögonen. Och eftersom ögonen sitter mitt i ansiktet som är centrum och om man har väldigt mörkt under ögonen så är det som syns först och ger första intrycket.

Sen så är jag ändå så glad att det finns bra smink som täcker men ibland vill de ändå inte gå så bra. Man får försöka sitt bästa och sen så finns det så mycket annat i världen som känns viktigare då jag i alla fall vill sätta andra före mej. Men jag har blivit så mycket bättre på att se mej själv med! Kanske behöver du också sätta dej själv mer i fokus ibland.

1. Det här är lite tips som jag har fått och hittat. När du ska tvätta av dej sminket runt ögonen eller bara vill tvätta ansiktet, tänk då på att de får inte innehålla någon olja som inte är lämpat för hyn under ögonen. Då oljan lätt kan tynga ner den tunna hyn som är så känslig.

2.Här är ett tips som jag inte kan lova att det fungerar (Jag hade hoppats att jag hunnit testa de.. men      har inte hittat de jag behöver. så därför är detta blogginlägg lite sent.)
   Om du har instagram vill jag rekommendera att du ska ta och följa en tjej som heter Farah https://www.instagram.com/p/BL7eVQ8BfR1/?taken-by=farahdhukai där hittade jag där hon tar fram en kaktus (se bilden nedan) där de vassa tagarna är av sågade så man inte ska sticka sej. Sen skär kaktusen i mitten sedan en gång till så all de gröna samman kommer fram. Ta massan och smörj in i ansiktet på kvällen låt de torka och gå och lägg dej. Sen nästa dag är mörka ringar under ögonen och andra oönskade märken i ansikte borta. Om de verkligen fungerar så är det ju jätte bra eller så är de bara en bluff... Men testa! De ska jag! Vad kan man förlora

Komihåg att ta hand om dej! det finns bara en som är just du!

Tips till dej som mår ofta dåligt och till dej som känner någon i den sittsen

Hej igen! :) Allt väl?

Jag har tänkt mycket på min egen hälsa på sista tiden, ja vist har jag gjort det länge och vist har jag alltid velat att jag ska hitta en mer säker grund att stå på. Men jag känner att jag har haft de väldigt slött och att jag är bättre på att tänka på att jag måste bli bättre men inte riktigt tagit det till fullo på allvar, jo vist kan jag vara så duktig någon gång men sen fort ramla tillbaka. Ja vist kan de va lätt att det blir så.

Förra veckan så hade vi om hälsa i skolan och man skulle skriva om sin hälsa man lever nu. Läraren var mycket noga med att säga att vi behöver bara skriva om de vi ville skriva om och att det är bara hon som kommer att se de vi skrev. Sen skulle vi göra två collage och klippa ut bilder och texter från gamla tidningar. De ena hur ens hälsa är nu om va man gör och tycker om o.s.v. helt enkelt vem man är nu. Och den andra om vad man tycker fattas, de man saknar.

Jag fastnade som i de hela och de fick mej att fundera djupare på min hälsa att jag måste ta och skärpa mej mer för annars så kommer jag inte dit jag vill för att må bra på riktigt. Vist kommer aldrig livet att bli helt perfekt! men jag tycker att när det gäller ens egen hälsa så är de värt att testa sej fram i livet! För jag är helt säker på att jag kommer att må bättre om jag satsar mera på mej själv.



I fredags så var jag hos en psykolog. Och som nästan jämt när jag ska iväg så händer de något för mej som tar tid och den tiden har jag egentligen inte riktigt, utan jag måste stressa mej iväg för att hinna med bussen,. Suck! typiskt mej! man kan nu skylla lite på att de verkar som om de går lite i släkten... Men hehe! den gubben går inte riktigt! Eller jo vist går de, men de hjälper ju inte mej precis.Det är alltid jag som måste lära mej att planera så jag har gott om tid på mej att fixa de jag ska och sen iväg till bussen.

När jag är framme så tänker jag, Ja men vist hinner jag bara... soff tiden springer iväg och när jag är framme så är klockan prick i när jag har tiden...

Även om jag var kände stressen och att jag inte riktigt just då kommer ihåg vad jag gjorde där egentligen så fick jag sitta och andas och tänka igenom vad jag skulle ta upp.

Jag fick några tips som jag gärna så vill sprida vidare.

• stress: ställtid, Ta mobilen och knappa inte in när mötet börjar, utan knappa in tiden då du ska börja ge dej av.
• Jag har lätt för dippar och känner mej många gånger orolig, deppig, de känns för rörigt i huvudet. Här är två bra tips. Säg till någon på ditt jobb eller om du är med vänner att du måste få gå ifrån ett tag. Sätt dej och kolla rakt fram och hitta en punkt och stirra på den och andas djupt och lugnt ca. 15 sekunder beroende på när du känner dej lugn.
• Jag har lätt för att inte riktigt ta hand om mej själv så som jag borde göra ex. glömmer äta o.s.v. När du känner så ska du tänka på din bästis eller någon annan du tycker om. Tänk eller säg till dej själv. Jag ska sköra om mej så som jag vet att hon/han skulle göra eller vilja att jag gör. Tänk på han/hon.

Så små lätta tips kan förändra mycket. Jag känner själv, att på den här korta tiden att jag verkligen vill må bra. Här viftas de inte bort. Livet är inget man ska slarva iväg.

Må gott! Kramz!

hälsa och ohälsa, De går upp och ner

Nu har det gått ännu en evighet från de att jag skrev något här... Jag har haft många idéer va jag kan skriva om men tiden har gått till något annat. Speciellt har min fritid gått till serier som finns Netflix. Jag känns så skönt att bara koppla bort verkligheten och fara in i filmvärlden, de kan kännas som om de är det som är verkligheten och att de är där jag ska vara. Men så är de ju inte. Skolan har börjat för en månad sedan ungefär och jag bor fortfarande på folkhögskolan men som varje gång så byter jag hus och rum. Egentligen känner jag att jag vill här ifrån och ta ett nytt steg i livet och gå på en annan skola men de går inte alltid som man har tänkt sig. Gud verkar vilja ha kvar mig här så han har nog en plan för mig här ett tag till så jag ska försöka mitt bästa att ha mitt tålamod uppe.

Jag jobbar också på skolan och de är i köket som jag jobbar i så de bli 50% plugg 50% jobb. Och en så länge går de ganska så bra fast jag egentligen vill ta städet i stället!

Det känns skönt att slippa bo själv fast de har blivit mycket att jag är mycket bara med mig själv än så länge.. Men jag har lärt känna några och så är de ju några som går kvar som man redan känner så jag är helt säker på att de kommer att vända.

Har du någon erfarenhet om psykisk ohälsa? läst på, mått dåligt själv eller både läst och har de erfarenheterna?? Jag tror att alla mått dåligt någon gång eller kommer dit snart och de låter hemskt men det är sant. Alla är vi olika så vi alla drabbas olika. Hur man mår är ju beroende på vart man är i livet också.


Genom mina egna erfarenheter så har det med att må dåligt blivit något som är fel att få känna men, jag har lärt mig att så är det inte! alla mår vi dåligt ibland och det är inge fel me det! Men ändå så tycker jag känna att det är de som kommer ut från folk, för vist är de ju så att de är inte något som man vill göra! Alla vill må bra och slippa allt elände! bara om det kunde vara så väl.

Men vi människor använder jo oss av olika beteende för att skydda oss från de som känns jobbigt. Jag brukar säga att kroppen lever sitt liv som man inte riktigt förstår sig på medans hjärnan det jag mer förstår och tar bara som givet. Kroppen regerar på rädsla och försvar och hjärnan och hjärtat på det som är här och nu. ÅH hjälp svårt att förklara när det är så att man egentligen inte förstår något av sig själv riktigt... Men du kanske ändå förstår vad jag menar. Jag ska ta några exempel.

Enda från tills jag var mindre har jag har alltid varit så bollrädd men genom lite träning är det bättre nu. Jag minns så när man hade gympa i skolan och när vi hade basket, fotboll eller någon annat boll sport så gjorde jag allt för att få slippa att någon skulle passa till mig.. Men jag blev passad ändå... Och jag blev rädd för att jag viste att bollen var hård och jag inte vill att den kommer flygandes på mej så jag blir rädd så om jag hinner skyddar jag mej med händerna i stället för att ta emot bollen eller om jag bara hinner bli rädd så får jag bollen på mej. Men när bollen var istället mjuk så va de jätte kul och mina klasskompisar tyckte att jag var så duktig på fotboll eller va de nu var för bollsport. Så för mej så va de så om jag bara viste att bollen var mjuk så kunde jag spela men när bollen var hård vart jag rädd och kunde inte...


De många gånger jag har fått panikångest reagerade kroppen att allt var farligt och jag lyssnade på kroppen för att jag litade på att så som kroppen utstrålar ja så är de. Men genom mina år som när jag mått som dåligast så vet jag att när jag får ångest så känner jag så mycket att allt blir så stort och farligt och jag kan inte känna mej trygg så vet jag att kroppen bara lurar mej. Då kommer hjärnan och hjärtat och hjälper till och de hjälper mycket men det kommer inte igenom riktigt. Det är svårt att hjälpa sej själv genom ångest, vist finns vissa knep! Men i alla för mej när jag är där är jag fast och bara det som jag ser finns närmast hjälper. Så som att tanken kommer upp att JA nu känner jag så här nu måste jag fort ta medicin!!! Eller jag ser en bok så jag tar den och försöker läsa eller bara kollar på bilder. Jag brukar ha någon barn bok framme, serie tidning eller bara en bok som är lätt att läsa. För vi alla är alltid barn fast vi växer upp och blir äldre. Ta fram barnet i dej själv och låt dej själv få bara vara. Ja krama en nalle björn som jag bruka göra :) ;)


Det är mycke man inte förstår men något förstår man i alla fall! Livet går i vågor. Vi går igenom bra och jobbiga saker.

Vi ses snart! Mycke finns de mer att skriva om :)

PS. komihåg att ta hand om dej <3 Alla är älskad av någon fast det inte alltid känns som de! <3 Kramz

Genom mina livs berj odalbanor känns kramar ännu viktigare utan ord.

Hej du! Jag vill bara skriva lite kort, bara innan jag blundar mina ögon för att öppna drömmarnas dörr. Jag har i stort sätt i hela mitt liv kämpat me ångesten som kommer när man ska sova. Jag använder mej av olika metoder som funkar ibland. Men de har kommit de stunder då jag är så fast i ångesten så jag kan inget göra själv... Jo vist går de men de tar lång tid, de är som om allt annat är så långt borta. Men nu har jag kommit på de. Ja faktiskt kom ja på de i går att jag har använt den metoden ett bra tag nu... Fast jag har inte riktigt tänkt på de på samma sätt utan de bara blev så.

Svaret är kramar. Att när man går och lägger sej så har man alltid något mjukt att krama. För mej har de nu i typ två år varit en kudde eller Herr morot som han nu heter. För jag har upptäckt att jag blir lugnare fortare när jag får krama han riktigt hårt, länge och gråta ut utan att jag behöver förklara varför. De är skönt när man känner att de få vara tyst och jag kan släppa oron fortare. Att jag får vara som jag är.

Ångesten kan komma när som helst men kvällen för sov dags har alltid varit de som väger tyngst. Men än en gång så tackar jag för att de finns medicin! Livet känns lättare och jag har inte ångest lika  ofta inte heller lika utdragen och plågsam. Utan jag kan lyfta fram mer vem jag är och våga växa i de.

Här är Herr morot & Björni mina kramizar :) Om du vill skaffa dej en eller fler kramizar kolla in Ikea! Där har jag köpt dessa två. De är också väldigt mjuka ;) Och billiga me ;)

Kramz & go natt! Sov så sött ^^

Konsert tema psykisk ohälsa. Bli de av?!...

Hej! Jag har länge drömt om att ha en konsert. Men har dragit på de jätte länge utan ens försöka att genomföra att den drömmen ska bli san. De är som typiskt en själv... Jag är en bra drömmare som du kanske själv är!? :) Hur som helst! Detta år har jag bestämt mig för att drömmen ska gå i uppfyllelse, och de passar ju jätte bra när man går på en musikskola och de finns så många fina musiker. Själv går jag ingen musik klass utan läser upp ämnen men har även sånglektioner för att jag älskar att sjunga.


Men nu när jag försöker planera in så fort som helst fast jag har hela tiden de i åtanke att musikerna har mycket annat nu, och de förstår jag ännu mer när jag pratar med dem. Och sen så kommer jag på mig själv att jag började ju så i tid först när det fanns mer tid... men sen kom annat i tanken och nu känns det jobbigt och lite stressigt så jag är osäker på att de bli något.... Men än så länge står jag inte ensam utan jag har i alla fall några musiker med mig :) så hoppas hoppas!!!


Förra året hade jag i alla fall en mini konsert och då bjöd jag bara några stycken från skolan. Jag sjöng två låtar och min sånglärare spelade piano. Det gick ganska så bra utom att jag sjöng lite fel och så men annars vart de bra och de va så kul :)


I år skulle några ha framträdande två och två. Bara för vi andra så inte hela skolan va publik. För jag och min klasskompis vart det bara en liten kort eftersom vi hade en annan lektion att gå till. Jag sjöng och klasskompisen spelade piano och för han var de första fången så han var jätte nervös vilket jag kände av jätte mycket så de var lite extra mycket att tänka på och de vart lite fel, men va gör de :) för vilka applåder vi fick sen :)




Ha de fint och ta hand om dig! <3 <3 <3 <3 <3



 

Nedstämd... och en låt om att släppa taget.

Hej du fina! Har du lätt för att bli nedstämd? Det har jag, vist har man vissa dagar man nästan tål va som helst och nästa dag kanske man så känslig så de känns som om man inte har någon rätt att va nere... för att man förstår inte varför man är så... medicin kommer aldrig att kunna hjälpa helt och hållet. När man känner sig nere och man vet inte riktigt varför...

Här är en sångtext som jag har gått in i och kolla vad den egentligen handlar om, enligt mig. För i alla sångtexter kanske inte man får hela betydelsen om man bara lyssnar på de n. Jag har lyssnat på låten medans kolla på musikvideon och de fick mig att förstå den på mitt sätt för va vet jag de kanske inte är så för dem/den som skrev texten och ville förmedla.
Så ett tips läs min text medans du kollar på musikvideon så kanske du förstår :)


https://www.youtube.com/watch?v=-2U0Ivkn2Ds


"say sometihing" - (Med Cristina Aguilera)

På svenska, "säg någonting"

Säg någonting, jag vill inte ge upp hoppet om dig, för om du inte gör det snart, så måste jag lämna dig och gå vidare i mitt liv. Jag måste snart ge upp hoppet om dig. Jag blir den rätta om du vill ha mig, var som helst skulle jag följa dig. Säg någonting snart! Jag måste snart ge upp hoppet om dig för annars måste jag lämna dig och gå vidare med mitt liv.

Jag känner mig så liten, det vart för mycket för mig, jag förstår ingenting...
Jag kommer att göra felsteg och falla. Jag håller fortfarande på att lära mig att älska. Jag har precis lärt mig att krypa.

Säg någonting! Jag vill inte lämna dig! Jag är ledsen att jag inte kunde nå dig. Var som helst vill jag följa dig!

Säg någonting! Jag måste snart ge upp hoppet om dig... Jag måste svälja min stolthet. Du är den som jag älskar! Och jag säger hej då! <3

Säg någonting! Jag måste lämna dig nu! Och jag är ledsen att jag inte kunde nå dig. Var som helst skulle jag ha följt dig! Säg någonting jag ger upp hoppet om dig! Säg någonting...



Jag har översatt texten på svenska så om man ser musikvideon följer i alla fall jag med lättare. Men vissa saker som jag såg hände i videon gick inte skriva in i texten. Jag har försökt sjunga denna text men de går inte... synd nog. Men en dikt kanske :)

Jag skulle vilja skriva va denna låt betyder för mig :) men de få bli någon annan gång :) Go natt i morgon är en ny dag med nya möjligheter. 

Nej jag är inte ensam

Hej!!!!!! Äntligen är jag här igen! :D Jag har kommit på en sak som egentligen jag alltid har vetat om men som jag inte har kunnat förstå och som jag då inte kunna förmedla till de som behövde veta om de och som då har gjort en negativ reaktion mot mig själv och jag vet att det är många som känner så men tror att de är fel på en själv eftersom att de kommer som ett hot mot en själv om vem man är.

Det jag syftar på är stämpeln "Blyg" som me de även räknas in me fler saker. Går ofta ensam, tyst o.s.v.

Jag försöker nu att gräva i mitt förflutna som känns lite både och men jag vill ändå skriva för jag tänker att kanske är de just du som behöver läsa detta, du som kanske går igenom liknande i ditt liv eller har varit och att de fortfarande finns kvar. Jag tänker att nu är de kanske vanligare att man söker hjälp genom internet än vad de va när jag va yngre, både för att vi skaffade dator och internet så sent och när man väl satt vid en dator gjorde man annat än att söka info om personer som kände samma som en själv eller att bara söka något slags svar eller redskap genom att hjälpa sig själv. Jag tror att jag aldrig tänkte så. Livet gick fram och man levde i sin skydds bubbla. Det är svårt att skriva om varför man gjorde si och så varför jag lät mig själv trycka ner men mycke tror jag beror på att, just att man gör så för att man inte vill visa sig riktigt för andra, de kanske känns jobbigt och sen så kanske man utvecklar lite senare än vissa andra gör och då går de saktare men man tillåter inte de riktigt utan man vill ändå så man försöker och försöker och gör de fort utan att tänka efter som man egentligen behöver.



De här är jätte vanligt att det blir så fel och att genom andras synvinkel som man känner och använder och man frågar sig själv....  Varför?? Är det meningen att det ska vara så här? Är jag fel?..

Jag trodde Länge att de är något fel på mig eftersom jag tycker om att dra mig tillbaka och va mycke ensam med mig själv. Men jag vet nu att jag aldrig varit blyg utan de är något jag har tillåtit andra att tro om en och de blev en ond cirkel som aldrig tog slut.. och då ändå blev jag den blyga för att jag tillät de men att jag egentligen innerst inne inte ville, men samtidigt har jag alltid tyck om när andra tar hand om mig för då slipper jag ta de själv...men.. de blev sen jobbigare när jag blev äldre och helt plötsligt var jag ensam på riktigt.

Jag for mycke genom kyrkan till ungdomsläger eller annat som brukade vara, och då blev jag ofta ensam eller kände mig ensam för jag hade ju vänner men ingen som jag riktigt kände att jag stod jätte nära. Men de kanske berodde på att alla hade redan nära vänner och jag arbetade inte heller in mig jätte mycke i något gäng utan va me olika. 

Jag far numera inte iväg lika mycke som jag då gjorde utan jag funderar om jag egentligen vill fara eller vill hitta på annat, orkar jag?, jag for många gånger förut bara för att andra for.... Jag kanske inte kände dem så bra heller och kände mig utanför.. så då kan jag hitta på annat eller va hemma om jag vill de. Varför brottas med något som ändå inte känns bra utan de tog bara så mycke kraft, eller... nja det stämmer inte riktigt... jag var med om mycke riktigt bra och roligare saker fast de kunde kännas tungt och vissa gånger va de inte alls lika jobbigt me att va ensam så vist har de varit väldigt viktigt för mig att jag faktiskt for iväg och var med. Ibland är de så att hur man gör det för sig så blir det också.

Älskar nämligen att gå hemma och greja på i min ensamhet, mycke projekt har ja ju :) skulle kunna trivas väldigt bra me att jobba hemma, hemma mamma kanske. Så att va me sig själv är inte alls dumt. Men om de blir för mycke me ensamheten är de kanske inte heller så bra, ja så är de i alla fall för mig :)

För det är stor skillnad att känna sig ensam, eller att vara ensam.

Om du är som jag och tänker ja så är de vi tar åt oss väldigt mycket som vi känner, ser och som vi sen många gånger tar åt oss på fel sätt, som något negativt som om vi är sämre än alla andra och som om man tycker om att vara sämre. MEN så är det inte!

Jag tycker det är så tråkigt om man är först och sätter sig och sen så blir det ändå att ingen kommer och sätter sig med en utan sätter sig någon annan stans och sen säger att jag som satte mig först ska komma och sätta sig me dem.... Nu säger jag inte att de jämt händer mig, men de händer vissa, andra kanske tror också att man vill alltid va ensam. De är ju trevligt åh va me folk me för hur lär man sig annars att lära känna andra.

 

Att tycka om att gå i sin lilla värld men samtidigt är väldigt social. Vill vara med MEN kanske inte alltid orkar. Vi blir så trötta av vad andra tycker och vad som händer att vi måste hitta en balans att sätta vissa gränser och lyssna på sin kropp och ta de lugnt och va ensam ibland ja lite varje dag, ibland behövs mer och de kan vara svårt att acceptera att så här funkar jag så jag ska orka.


Det blir så lätt fel fast inget dumt egentligen menades. Det blir ju så lätt att man fryser ut någon, att folk trycks ner ja listan kan göra lång... Men gör man då åt saken.

Så om man bara låter de som behöver lite extra tid att tänka, låt de göra de. För mig är de så om man exempel sitter i grupper och ska komma fram till något man tycker. Tycker jag de kan vara jätte svårt att komma på något och de leder till att man sitter tyst istället. Men om man själv får gå ifrån och tänka lite och sen komma tillbaka så går de mycke bättre, för jag känner så är att då får jag ha mitt eget och kan koncentrera på de och inte känna av andras vibbar.

Känna sig trygg i sig själv! 

• Acceptera dig själv! Kommer högst på listan. Egentligen är de inte så krångligt, de är vi mänskor som är krångliga! Här är jag nu, trivs jag eller ska jag gå vidare!?

• Komihåg att du är du! Du kan inte vara någon annan! Det är du som känner dig bäst! Det är inte synd om dig bara för att du är som du är! Du är unik som alla andra och har fantastiskt många fina gåvor.

• Sitt inte kvar och gräv ner dig och tyck synd om dig själv. Gå och gör något som du vill göra.

• Man kan vara tydlig och säga till att jag sitter bara här och har tråkigt så nu går jag. Eller att man bara går ifrån gänget om man känner sig bara så utanför, för man känner sig då mer ensam bland dem än att va bara me sig själv eller så kan man säga att jag vill vara i en ännu mindre grupp så fråga om de finns någon som vill gå en promenad eller så va de kan va.

• Om någon försöker få dig till något för att dem tycker du ser så ensam, låt dig själv få tänka efter om du känner dig ensam eller om du är trygg där du är. Så våga säga hur de är och tryck inte ner dig själv genom att känna efter vad dem tycker om dig. Eller vad du tror att de tycker om dig.

Oj va trött jag blev av allt skrivande. Jag har nu skrivit om texten lite här och där.


Så fortsätt vara du så kommer allt att läggas på plats tillslut! och kämpa på och gör de du trivs bäst med! Men vist är utmaningar också bra även om man först tycker de är jobbigt men vem vet de kan ju bli något man kommer att tycka om, de kanske blir de bästa du har gjort.
Något du drömmer om. Du är älskad precis som du är men de är bara du som kan bestämma ditt liv så geom de måste de få bli krokiga vägar för vem går den perfekta vägen fram genom livet.


<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 Kramz!<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3