Skogs prumenix med mamma & pappa 💖

De tar mycke längre tid att fixa och skriva på bloggen här än att bara lägga upp på instagram och Facebook.. De är mycke därför jag inte använder min blogg särskilt mycket. Men nu finns de bilderna på samma ställe. Var hur som helst ute i skogen med mina föräldrar i går. Mycket mysigt och mycke fint att upptäcka så jag måste bara fota.

 Mamma plockade från naturen att pynta med hemma. Mamma - Ja man är ju stark som en björn så går de!
Pappa - ja. Mamma - ne!

Pappa - nehe!? 🤔 Nu vart de lite knasigt va😂😅😄 Först är de bra att vara stark som en björn men sen inte 🤔

 När vi kom hem pyntade vi ute bänken mer. Med mossa, gran och tall.

 Ernst ville också va me🐈

Frida💖🕯

Till er som bara läser bilen bloggen min har misat en hel del men min katt Frida finns tyvärr inte med länge😢 En sjukdom kom ivägen.. De symtomer som hade tyder mycke på att hon hade epilepsi.

När min gumms Frida var helt frisk. Har gjort lite collage till minne av henne💖💗🌹 första collaget bilden uppe till vänster är den första bilden jag tog på Frida. Collagen går ungefär i ordning. De första är de äldsta och så vidare.

Frida var den första honan och hon skulle bli mamma en da var de tänkt. Men så blev de tyvärr inte. Men de var inte de viktigaste. De viktigaste var att hon skulle må bra och känna sig trygg. Jag kunde välja att låta henne gå igenom de jobbiga som till slut skulle leda till vilken medicin hon skulle måsta ta resten av hennes liv för att må bättre. Men de är svårt att säga om hon skulle må helt bra igen, så som hon gjorde förut. Utan att vara på hel spänn och rädd. Att ge henne medicin skulle gå bra eftersom jag gav henne p-piller i maten och de gick jätte bra. Men jag var så rädd och ville inte att hon skulle lida nå mer och måsta vänta för att få de hela uträttat. Så hon fick somna in. Hon såg så fridfull och lättad ut.

Jag har frågat mig många gånger om jag gjorde rätt. Och om de var mitt fel att detta hände. Gjorde jag något fel. Jag har gråtit mycke senast i dag fick jag en gråt attack men bara att få göra dessa collage och skriva av mig detta, mår jag nu bättre.

Ernst känner så klart att Frida är borta och han saknar sin kompis men har jag sett att han verkar ha några andra vänner tro jag.. Men vet inte helt säkert🤔 Hoppas snart på att hitta en annan liten kompis. Men de kommer aldrig såklart att gå ersätta lilla gumms💝 men de kommer inte kännas lika tomt och Ernst behöver en kompis. Är så tacksam för min tro, För ja! Jag vet att vi kommer ses igen!💖

Fridas smeknamn:
Fridelini, Gummy, Friday, Gumms, Fridis, Primadonna, Pommsan, Lill Frida. De finns säkert nån till men dessa använde jag mest. Förutom Friday som min bror brukade kalla henne💖

Jag ska lägga upp videon när Frida hade den oturen att bli upp skrämd i ett träd och går på denna film får hjälp att komma ner. Frida har varit många gånger på Facebook för hon var en mycke äventyrlig katt medans katten Ernst höll sig nära huset. Vilken tur att de finns så många människor runt omkring sig som bryr sig och vill hjälpa. Känner mig så tacksam och lyckosam💖 Om man kunde tacka alla på något sätt. Om du läser detta som hjälpte till så vill jag att du ska veta att du har ett varmt hjärta och att jag är så tacksam att du brydde dig och försökte göra de du kunde! 💖💝💞

Livet känns lite lättare med katter eller andra djur

I går var de en väldigt jobbig dag. Jag länkar så mycket efter mycke nytt i livet och de kanske du redan vet. De känns som att de är de mitt liv hänger på men.. De tar lång tid för mig att få de drömmer uppnådda, inte för att jag vill att de ska ta lång tid men det tar så lång tid för mig att lista ut hur jag ska komma dit. De jag har försökt är att komma in på nån skola jag vill gå men.. när jag inte komm in och de tog mycke energi från mig så satsar jag nu på jobb och nu har jag ju också katter så nu har jag ju dem att tänka på. Men jag vet inte hur jag ska kan hitta nå jobb och nytt hem som jag vill jobba med. Ska få hjälp med hitta jobb och lägenhet men de tar också tid.

Mitt mående far väldigt upp och ner och jag orkar inte mycket själv. Jag får attacker av ångest och grått och ibland av minsta sak eller av de som jag inte vet vad det är när jag är hemma. Och nu är min ena katt Frida borta på vift igen.. De gör mig så orolig. De är så skönt då att jag har min andra katt Ernst som finns där för mig. Han kommer alltid tillbaka. Medans med Frida vet man aldrig om hon sitter uppe i ett träd och inte kan komma ner eller om hon har virrat bort sig någon annan stans.

Att få bo som jag gör och att komma ut i denna natur är skönt. Tog lite bilder dok är min mobil väldigt känslig mot minsta kyla så den dog tillslut fast de var kvar mycke i bateriet. En hopp mänskor komma på vägen mot mig och min katt Ernst som kom med mig. Jag som var så gråtfärdig ville inte synas så gick bakom bagarstugan vid rastplatsen och såg mot dallkarlsån som de förfarande är så mycke vatten i men så vackert de ser ut så som de väller fram så de också ser farligt ut, där vill man inte vara. Ernst gjorde som jag fast av den anledningen att han vågar inte hälsa på de han inte känner men när man väl har lärt hälsa honom så är han väldigt social.