Var gla ändå!!! Brukar jag försöka tänka. Farst de känns skit, blä, urk!! Eller bara att man tryker ner sig själv, genom att sitta och va tyst fast man kan säga något, Gör sig själv ensammen o.s.v många gånger tro jag att de är de som är nyckeln.... trycka ner sig själv! Arg bli ja på mig själv!! NÄR SKA JAG LÄRA MIG!! AHH!!! GALEN!!!
Man skulle kanske uppfinna ett avreagernings rum typ. Ett rum som är isolerat så ingen hör va man håll på me.
Där kan avreagera sig så som man vill. skika, slå på något, sjunga, Lyssna på hög musik (skränig eller lungn), dansa, Se sig själv i en spegel och prata me sig själv eller kanske bara glo... Hitt på va man vill helt klart.
Sen om de är något i lungnare form så kan man ju alltid gå ut i de fria. Läsa bok, lära bibeln, be, ta en prumenad, springa, lyssna på musik, skriva eller bara prata me någon som man vet man kan lita på ex en kompis, psykolog.
De finns en sång som handlar just om var glad ändå. Jag har den på min mp3. "smile nat king cole The World of Nat King Cole" Den är bra tyck ja! :)
Fast ändå så tyck ja inte om att låtsas se gla ut och igentligen kanske ja inte är de.... man kanske är arg, ledsen.
Men nu ska jag försöka strunta i att ja inte tycker om att va falsk... Andra vet ju inte. Hälsa ska jag, vara gla ja så gla så ja får ont, plåga sig själv. De är värt om andra bli gla av de. Så LE!! Ja du!! :D smile
Sen så måste jag sluta att trycka ner mig själv. Om du känner desamma så följ strömmen.
Sen så kanske de inte gå över så där direkt precis men jag måste träna på att bli mer tålmodig på mig själv och inte ge upp så fort.
Sen ni andra som inte trycker ner sig själv utan har bätre självförtroende så tycker jag de känns som dom inte heller har tålamod på nertryckare. Men jag förståe er, de är inte lätt att veta hur man ska säga, göra. De är bara den som är nertryckaren som kan ta de steget. Men man kan ju försöka hjälpa till på något sätt. Oftast är de lilla man gör som hjälper mäst. Om man bara ser en nertryckare och ler ex gör bara de mycket. Så är de för mig i alla fall. :D
Nu kanske de låter som om gör så här mot Marita!
Men nej du de finns fler som jag, De finns fler som inte ens vågar göra något åt nertryckandet, Som om man kanske säger Hej! och ler till nertryckaren men nertryckaren reagerar inte utan ändå inte kollar upp och går bara förbi me bliken ner i backen.
Kanske du är en HSP som jag. Googla på de om du vill, de finns böcker och ljudböcker. De är bra redskap.
Sen så är ex jag inte alltid nertryckaren av mig själv. När jag känner att jag trivs så kan ja va galen me mycke energi. Men dom gångerna så bli jag jätte trött sen eftersom jag inte är van att trivas i mig själv så mycke.
Så är de me allt, om man bara tränar mycket så bli man van och de funkar mycket bätre.
Man tar in mycket intryck man stänger in, hinner inte med, mycket händer, man måste reagera, prata me folk ändå, göra något åt de fast de är tungt. Man blir lätt stirig, känner sig konstig, man blir döds trött. Men de är värt för fast man mår dåligt så mår man bra för man försöker sitt bästa men kraffter tar de.
När jag var me skol resan kände jag mig konstig varje dag. Men så roligt man hadde :) de hadde alla. De kännde jag. Ville inte lämmna stockholm fast jag var döds trött, för jag var rädd att komma tillbaka till de vanliga. Komma tillbaka till gammla spår..... Suck! Men så är livet man måste vidare.
Ett ex när jag vart helt galen så jag fick ont i huvudet av mig själv. hehe!
Jag och vänner som även är mina kusiner, Var hos våran fastra som även hon är en nära vän.
Om jag minns rätt så åt vi först mat. Sen skulle vi spela sällskapsspel och de va då jag vart helt galen. för först gick de väl inte så bra för mig.
använde knasiga dialekter och knasiga röster och sen sa jag vist något som lät roligt så dom andra skrattade åt mig, sen skrattade jag åt mig själv så mycket vart de så jag börja gråta glädje tårar. mycke skratt blev de och jag fick så ont i huvudet av mitt höga prat och skratt. Urk va trött jag var. Men roligt hadde vi :D :) Jaja men. Amen! HAHA!!
Kram på de!