Kroppens språk

Men Tjena!! de va nu ett tag sedan. Hoppas allt är bra me dig och ja önskar dig all gott me livet.

I dag är de ju första april, men inge skämt för min del. Och detta inlägg är inte heller någo skämt, så nu vet du :)

I går och i dag har jag haft någon form av oro, i går kunde ja som klura ut va de va som oroade mig... Ja om framtiden... beslut hit och dit, söka skolor och allt som ingår i de - som ex att gå musik, bestämma mig för vilken sång ja vill sjunga på sökdagen (oroade mig mest för, men nu vet ja) att kliva ut och bara köra på men dok inte för hårt o.s.v. Fick sitta och samtala lite om de :) skönt tyck ja att bara få ur de från mig, men kände mig ibland tom men ändå inte, kände röran inom mig, men vad de va fick ja inte fram utan satt bara ett tag i de tysta och försökte få ut de.... men de gick inte... ja vet ju att de va något ja har tänkt på länge men kunde inte koncentrera mig i va de va, så ja struntade i de.

Sen for hem och tog de jätte lugnt :) stanna upp ja de måste ja, annars mår ja jätte dåligt, ja tänk dig att du sjuk ja faktiskt jätte sjuk men kör på me grejer som ska göras fast du känner att du egentligen inte orkar eller bara gör och du hinner inte känna efter, blir hela arbetet så bra? dina kamrater kommer att upptäcka att något inte stämmer. Komihåg att stötta varandra och hjälps åt. Att pressa sig själv är jätte vanligt, de är alldeles för många som mår dåligt. Prestera prestera... Att prestera är viktigt men ta de lugnt, tänk också på dig inte bara på andra. De gäller ju också andra hållet. Våga se andra och inte bara dig själv. Vist kan de kännas rörigt, de känner ja många gånger. Du är aldrig ensam.

De är skönt när ja låter mig Försvinna in i filmens värd eller som de är nu för mig så följer ja en tv serie som ja ser på tv3play. Slipper mina tankar som ja ibland behöver vila ifrån. Stanna av, vila, komma in i annat tro ja alla männsor behöver. Du behöver de! Är du bra på att lyssna på va just du behöver?

I dag bestämde ja mig att ja inte kände mig så orolig längre. MEN ändå va de något som bara va jobbigt, klura klura hum! Kom på mig att i dag kändes de bara rörigt i kontoret i just de här me att va bland männsor. Jobbig, kul, vill inte känna mig som, så här är jag på jobbet (just på detta ställe som ja kan slappna av mer), så här är ja på jobbet vid lunchen (stilla, vila, eller nu kan ja va mer galen, för ja känner så), Elev, ledig, hur man känner sig.... känslo männsa en bra och fin egenskap men kan kännas jobbig... var har ja mig själv. De är inte bara jag som tycker att livet inte hänger ihop alltid, de vet ja. Och att ja och andra starksökra HSP männskor inte bara känner jag jag utan känner när andra inte mår bra och då kan ja ju inte säga så att man alltid känner så de är väldigt olika. Man är ju inte Gud och kan känna sig genom väggar hur alla mår, så är de ju. För mig som tror på Gud känns det jätte skönt att finna tröst och bolla tankar me.

Och just de här me att ja ska gå ut till männskorna eller ska ja stanna här i de trygga? Ta de steg just du behöver och har svårt me, många gånger är de vi själva som krångla till saker som egentligen inte va så farligt. MEN BROMSA!!! Broms männsa är ja, ja jag är en av dom. NEJ JA VÅGAR INTE, JAG KAN INTE!! Nej jag ska inget säga, de låter för dumt, vem är ja som ska? Ibland är just de trygga att gå ut bland männsor men man tror inte alltid på sig själv...

Sen en vacker da klev ja ut och bara va mig själv och prövade. Oj va skoj vi hade. Ah va bra ja mår, va gla han/hon blev när ja sa så/gjorde så. Skit lätt va de ju! varför i hela värden BROMSA! ja?

Eller så låter man inte sig själv att få sticka ut, må bra, testa, ta lite risker, lära känna andra, ne! ja ska må dåligt medans andra bättre.... Ja dum är man me sig själv när man ha sådana tankar om sig själv. Erkänner att ja kan va en sådan men har blivit mycke bättre på de :D :)

Många gånger de som tänker så vet att de kanske gå att testa och se hur de bli eller kanske känner på sig att om ja gör så kommer de bli lättare, att öppna sig själv är lättare än va man tror ibland tror, bara man får komma igång så kan man ibland babbla på hur länge som helst, men känner hela tiden, min blick vart ska ja ha den?  nej nu vart de för mycke jag, någon annan? hör någon börja prata, ja bli tyst och lyssna... tänker jahap.. men mindre krävande för mig, vila. Lyssna o.s.v.

Sen kan de ju också va så att man vet att den personen uppskatar om ja gör så, man känner bara de på sig. Men min kropp vill vila och bara lyssna och va i sin egen värd. Kanske trötthet. Men ibland fast man är trött och bara är och gör inget så tro ja att man bli ändå piggare utav att agera och ta kontakt, kanske inte så lätt för en början MEN! :) de kommer, träna träna, ja de är de som gäller! men de gå inte alltid så lätt att göra de själv och man behöver knuffas igång av någon som är villig att hjälpa. Men ha inte för höga krav på den! du måste också komma igång. De är lätt att ge upp, de är de. Lovar!

Om du är duktig på att prata, våga kunna vila i dig själv och ta in någon. Men tvinga inte någon. Fråga hur den skulle tycka de skulle va att få bli knuffad in i de sociala. vill den ta de lugnt i början, galet eller blandat. Fråga men du är inte tvingad, men komihåg att den personen kanske kommer att uppskata och tacka dig att du ville hjälpa och att du gjorde ditt bästa.

Varje dag är en utmaning. Kanske man skulle ha en speciell da som man alltid gjorde lite halv galna saker för att testa om de gör skillnad och om de leder till något gott. I helgen lyssnade jag på en talare som talade lite om en snubbe som hade torsdag som en dag som han bestämde sig för att göra den dagen och de var inte små saker precis. Nu behöver man ju inte va som han men tänk ändå vilken häftig snubbe. Små saker är också guld, tänk på de min vän.

oj va sjuuuuukt lång de blev... förlåt men tänk på att de går fortare att läsa än att skriva ;)
De kommer mer om just kroppens språk, för just nu i detta inlägg vart de ju lite annat me :)

Adjö! haren!