Nedstämd... och en låt om att släppa taget.

Hej du fina! Har du lätt för att bli nedstämd? Det har jag, vist har man vissa dagar man nästan tål va som helst och nästa dag kanske man så känslig så de känns som om man inte har någon rätt att va nere... för att man förstår inte varför man är så... medicin kommer aldrig att kunna hjälpa helt och hållet. När man känner sig nere och man vet inte riktigt varför...

Här är en sångtext som jag har gått in i och kolla vad den egentligen handlar om, enligt mig. För i alla sångtexter kanske inte man får hela betydelsen om man bara lyssnar på de n. Jag har lyssnat på låten medans kolla på musikvideon och de fick mig att förstå den på mitt sätt för va vet jag de kanske inte är så för dem/den som skrev texten och ville förmedla.
Så ett tips läs min text medans du kollar på musikvideon så kanske du förstår :)


https://www.youtube.com/watch?v=-2U0Ivkn2Ds


"say sometihing" - (Med Cristina Aguilera)

På svenska, "säg någonting"

Säg någonting, jag vill inte ge upp hoppet om dig, för om du inte gör det snart, så måste jag lämna dig och gå vidare i mitt liv. Jag måste snart ge upp hoppet om dig. Jag blir den rätta om du vill ha mig, var som helst skulle jag följa dig. Säg någonting snart! Jag måste snart ge upp hoppet om dig för annars måste jag lämna dig och gå vidare med mitt liv.

Jag känner mig så liten, det vart för mycket för mig, jag förstår ingenting...
Jag kommer att göra felsteg och falla. Jag håller fortfarande på att lära mig att älska. Jag har precis lärt mig att krypa.

Säg någonting! Jag vill inte lämna dig! Jag är ledsen att jag inte kunde nå dig. Var som helst vill jag följa dig!

Säg någonting! Jag måste snart ge upp hoppet om dig... Jag måste svälja min stolthet. Du är den som jag älskar! Och jag säger hej då! <3

Säg någonting! Jag måste lämna dig nu! Och jag är ledsen att jag inte kunde nå dig. Var som helst skulle jag ha följt dig! Säg någonting jag ger upp hoppet om dig! Säg någonting...



Jag har översatt texten på svenska så om man ser musikvideon följer i alla fall jag med lättare. Men vissa saker som jag såg hände i videon gick inte skriva in i texten. Jag har försökt sjunga denna text men de går inte... synd nog. Men en dikt kanske :)

Jag skulle vilja skriva va denna låt betyder för mig :) men de få bli någon annan gång :) Go natt i morgon är en ny dag med nya möjligheter. 

Nej jag är inte ensam

Hej!!!!!! Äntligen är jag här igen! :D Jag har kommit på en sak som egentligen jag alltid har vetat om men som jag inte har kunnat förstå och som jag då inte kunna förmedla till de som behövde veta om de och som då har gjort en negativ reaktion mot mig själv och jag vet att det är många som känner så men tror att de är fel på en själv eftersom att de kommer som ett hot mot en själv om vem man är.

Det jag syftar på är stämpeln "Blyg" som me de även räknas in me fler saker. Går ofta ensam, tyst o.s.v.

Jag försöker nu att gräva i mitt förflutna som känns lite både och men jag vill ändå skriva för jag tänker att kanske är de just du som behöver läsa detta, du som kanske går igenom liknande i ditt liv eller har varit och att de fortfarande finns kvar. Jag tänker att nu är de kanske vanligare att man söker hjälp genom internet än vad de va när jag va yngre, både för att vi skaffade dator och internet så sent och när man väl satt vid en dator gjorde man annat än att söka info om personer som kände samma som en själv eller att bara söka något slags svar eller redskap genom att hjälpa sig själv. Jag tror att jag aldrig tänkte så. Livet gick fram och man levde i sin skydds bubbla. Det är svårt att skriva om varför man gjorde si och så varför jag lät mig själv trycka ner men mycke tror jag beror på att, just att man gör så för att man inte vill visa sig riktigt för andra, de kanske känns jobbigt och sen så kanske man utvecklar lite senare än vissa andra gör och då går de saktare men man tillåter inte de riktigt utan man vill ändå så man försöker och försöker och gör de fort utan att tänka efter som man egentligen behöver.



De här är jätte vanligt att det blir så fel och att genom andras synvinkel som man känner och använder och man frågar sig själv....  Varför?? Är det meningen att det ska vara så här? Är jag fel?..

Jag trodde Länge att de är något fel på mig eftersom jag tycker om att dra mig tillbaka och va mycke ensam med mig själv. Men jag vet nu att jag aldrig varit blyg utan de är något jag har tillåtit andra att tro om en och de blev en ond cirkel som aldrig tog slut.. och då ändå blev jag den blyga för att jag tillät de men att jag egentligen innerst inne inte ville, men samtidigt har jag alltid tyck om när andra tar hand om mig för då slipper jag ta de själv...men.. de blev sen jobbigare när jag blev äldre och helt plötsligt var jag ensam på riktigt.

Jag for mycke genom kyrkan till ungdomsläger eller annat som brukade vara, och då blev jag ofta ensam eller kände mig ensam för jag hade ju vänner men ingen som jag riktigt kände att jag stod jätte nära. Men de kanske berodde på att alla hade redan nära vänner och jag arbetade inte heller in mig jätte mycke i något gäng utan va me olika. 

Jag far numera inte iväg lika mycke som jag då gjorde utan jag funderar om jag egentligen vill fara eller vill hitta på annat, orkar jag?, jag for många gånger förut bara för att andra for.... Jag kanske inte kände dem så bra heller och kände mig utanför.. så då kan jag hitta på annat eller va hemma om jag vill de. Varför brottas med något som ändå inte känns bra utan de tog bara så mycke kraft, eller... nja det stämmer inte riktigt... jag var med om mycke riktigt bra och roligare saker fast de kunde kännas tungt och vissa gånger va de inte alls lika jobbigt me att va ensam så vist har de varit väldigt viktigt för mig att jag faktiskt for iväg och var med. Ibland är de så att hur man gör det för sig så blir det också.

Älskar nämligen att gå hemma och greja på i min ensamhet, mycke projekt har ja ju :) skulle kunna trivas väldigt bra me att jobba hemma, hemma mamma kanske. Så att va me sig själv är inte alls dumt. Men om de blir för mycke me ensamheten är de kanske inte heller så bra, ja så är de i alla fall för mig :)

För det är stor skillnad att känna sig ensam, eller att vara ensam.

Om du är som jag och tänker ja så är de vi tar åt oss väldigt mycket som vi känner, ser och som vi sen många gånger tar åt oss på fel sätt, som något negativt som om vi är sämre än alla andra och som om man tycker om att vara sämre. MEN så är det inte!

Jag tycker det är så tråkigt om man är först och sätter sig och sen så blir det ändå att ingen kommer och sätter sig med en utan sätter sig någon annan stans och sen säger att jag som satte mig först ska komma och sätta sig me dem.... Nu säger jag inte att de jämt händer mig, men de händer vissa, andra kanske tror också att man vill alltid va ensam. De är ju trevligt åh va me folk me för hur lär man sig annars att lära känna andra.

 

Att tycka om att gå i sin lilla värld men samtidigt är väldigt social. Vill vara med MEN kanske inte alltid orkar. Vi blir så trötta av vad andra tycker och vad som händer att vi måste hitta en balans att sätta vissa gränser och lyssna på sin kropp och ta de lugnt och va ensam ibland ja lite varje dag, ibland behövs mer och de kan vara svårt att acceptera att så här funkar jag så jag ska orka.


Det blir så lätt fel fast inget dumt egentligen menades. Det blir ju så lätt att man fryser ut någon, att folk trycks ner ja listan kan göra lång... Men gör man då åt saken.

Så om man bara låter de som behöver lite extra tid att tänka, låt de göra de. För mig är de så om man exempel sitter i grupper och ska komma fram till något man tycker. Tycker jag de kan vara jätte svårt att komma på något och de leder till att man sitter tyst istället. Men om man själv får gå ifrån och tänka lite och sen komma tillbaka så går de mycke bättre, för jag känner så är att då får jag ha mitt eget och kan koncentrera på de och inte känna av andras vibbar.

Känna sig trygg i sig själv! 

• Acceptera dig själv! Kommer högst på listan. Egentligen är de inte så krångligt, de är vi mänskor som är krångliga! Här är jag nu, trivs jag eller ska jag gå vidare!?

• Komihåg att du är du! Du kan inte vara någon annan! Det är du som känner dig bäst! Det är inte synd om dig bara för att du är som du är! Du är unik som alla andra och har fantastiskt många fina gåvor.

• Sitt inte kvar och gräv ner dig och tyck synd om dig själv. Gå och gör något som du vill göra.

• Man kan vara tydlig och säga till att jag sitter bara här och har tråkigt så nu går jag. Eller att man bara går ifrån gänget om man känner sig bara så utanför, för man känner sig då mer ensam bland dem än att va bara me sig själv eller så kan man säga att jag vill vara i en ännu mindre grupp så fråga om de finns någon som vill gå en promenad eller så va de kan va.

• Om någon försöker få dig till något för att dem tycker du ser så ensam, låt dig själv få tänka efter om du känner dig ensam eller om du är trygg där du är. Så våga säga hur de är och tryck inte ner dig själv genom att känna efter vad dem tycker om dig. Eller vad du tror att de tycker om dig.

Oj va trött jag blev av allt skrivande. Jag har nu skrivit om texten lite här och där.


Så fortsätt vara du så kommer allt att läggas på plats tillslut! och kämpa på och gör de du trivs bäst med! Men vist är utmaningar också bra även om man först tycker de är jobbigt men vem vet de kan ju bli något man kommer att tycka om, de kanske blir de bästa du har gjort.
Något du drömmer om. Du är älskad precis som du är men de är bara du som kan bestämma ditt liv så geom de måste de få bli krokiga vägar för vem går den perfekta vägen fram genom livet.


<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 Kramz!<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3