Läskigt! vem läser bloggen min? Tacksam för mitt skriva av sig :D

Hallå ibland undrar man om de finns folk som tyck om att läsa om mina tankar ja skriver och delar. Vill först tacka alla som jag känner som har sakt att dom tycker om den. Men jag vet ju inte vilka alla andra är. Ibland är det som om man märker på folk att dom föjer min blogg, lite läskig ibland, MEN kul! ;)

:D Som i helgen när jag var i stan sprang jag in en snabbis på bion, för att gå på dass, ser två stycken som jag inte vet vilka det är. Jag har lite brådis, men ser att en ser mig och säger till den andra (som jag bara ser ryggen av) - Är inte de där Marita? Jag låtsas inget höra eller att ja ser dom, utan går med raska setg till toadörren och in.

Jag hinner tänka mycket på den korta stunden.
Jag måste låtsas som om jag inget såg eller hörde! tänk om dom läser min blogg, undra va dom tycker.... Jag undrar vilka olika människor som läser den? Oj vilken långt hår den personen hadde... o.s.v

Det kan ju nu va så att jag inbillade mig att de va så som ja nu skrev. Det är lätt att inbilla sig saker ibland, specielt när man tycks höra något som känns riktat mot en själv. Det är svårt de där me inbillning.... många kan gå och tänka på de man kanske inbillade... eller va de ingen inbillning? ja svår fråga... de kan ibland snurra om kring. va de så eller inte? hörde jag rätt? sa den personen så? Ja de enklasre vore ju om man frågade. MEN man eller i alla fall då jag kan känna sig jobbig. Så de få stanna i tanken och förhoppningsvis försvinna eller kan man prata av sig med någon, bara för att få bort tanken och för att få någon hjälp.... för hoppningsvis.... ja suck! krångel männsa! kan ja tänka om mig själv ibland.... oftast håller jag de för mig själv.

Igentligen en lite läskig tanke, för igentligen kan ju vem som hälst läsa denna blogg, och de är ja medveten om. Man måste tänka på vad man skriver. Ibland skriver jag om ämnen som kanske känns lite läskigt och jobbigt att skriva om MEN för mig känns det jätte bra och befriande att göra det, även om ja kan känna mig utpekad och kännslan att folk pratar om mig. Men det får man :) jag har ju själv valt att skriva så som jag gör.

Så när jag känner mig extra kännslig kan de kännas jobbigt att bära i tanken, ja i går så skrev ja så här..... Folk jag har runt mig (på jobbet eller någon annan stanns) det är som om man kan känna av om dom har läst bloggen eller ej...  kropspråk. osäkerheten hur ska man bete sig... Så känner nog alla, den kännslan man har... Hur ska jag vara mot denna person. Ja varför gör man så. Det frågan har jag ställt mig själv många gånger.

Jag kan lätt komma i båda sittsar om du förstår va jag mena. Alltså den sociala och ta för sig person och den mer lyssnade och tystare personen. Så igentligen när jag känner, hur ska jag bete mig? tycker jag att då borde jag ju kunna va mer den personigheten....Ja du, det verkar inte vara så enkelt...... Männsan är en mystisk figur, en gåta som inte går att lösa.

HAHA!! vist ska man få skratta åt sig, ja de tyck ja! Alltså igentligen vilken skoj männsa ja är! Jag låter ju också trevligare när jag skriver. Det är för att de finns inga intryck ivägen som spökar.

Ja alltså skriva. Jag tycker det är mycket lättare att skriva än att prata. Kanske många tyck de. Man får ut mer av sig själv och man få tänka i lungn och ro. En sak jag tycker är svårt, är när man har suttit och lyssnat på en föreläsning och sen ska man sitta och prata om de... SVÅRT! de går inte så bra... är för mycke intryck och de är svårt och tänka va man tycker och tänker. SÅ tack kära blogg för att jag få skriva. Och tack alla som följer :) men vilka är alla?

Ursäkta, måste bara skriva min egen komentar när jag skrev klart de och sen uppdaterade bloggen sen la ut den på fb.
- HAHA! va skriver jag igentligen?

Ja ibland undrar så undra ja ju. Men...

Ha de toppen fint!