För några månader sen så såg jag ett program på tv om en tjej som hade en sjukdom som gjorde att de kom olika otrevliga ord från hennes mun och att kroppen fick snabba och rykigga rörelser. Hon kunnde inte styra de, de kom bara.
Men....
när hon ex satte sig vid ett piano och spelade......
Det hadde tagit några år sedan hon höll på me musik.
Men nu stod hon på sen framför publik och skulle sjunga.
Musiken förvandlade henne. Alla ryck fula ord var borta, de va som om de alldrig funnits. Vilken fantastisk stor röst. Häftigt. Musiken kan hela människor, De är bara vi som måste våga tro och våga släppa allt annat.
Mysik betyder mer än man kanske kan förstå.
För mig betyder den mycket för att den har hjälp mig att växa som människa och de glädjer mig. Både att lyssna på andra som sjunger och spelar och att man kan använda sin egen röst.
Jag känner att de ska jag göra. De är inte slut, mer kommer de, även om jag känner att de skrämmer mig,... Man tänter ska jag värkligen... vill andra lyssna....
Men sen så hänger de på annat me...
Jag tänker:
- Om man står på sen vill man visa något bra. man ska samtidigt va på sin egen nivå och försöka få de bätre.
- Jag vet att ingen vill trycka ner mig av dom som lyssnar.
- Men de är lätt att man känner av andras erergin, känner att dom är glada Känner hur man är, vågar, kan.
- Text måste man träna på.
- När man är några styken som sjunger gå de lättare me texten för då har man varandra att lyssna till. Jag tycker de känns tryggast om man är minst två. (stötte pelare)
- När man står där själv så har man ingen att luta sig mot, Man ska veta när man ska börja sjunga, veta när man ska sluta sjunga, hur nära miken man ska ha, hur ska man hålla bliken, få ut sin röst så som den ska va, dansa och säkert mer, Ja de är mycket att hålla reda på. Fast de är klart de beror ju på va man ska sjunga och man kan ju få hjälp av någon som spelar, den kan visa när de är dags att börja.
- Jag har gjort så när jag sjunger bara jag så ser jag nästan bara på texten och inte utför publiken, de känns tryggare, men skulle vilja träna mer på att kunna se utför. Funderar på att få hjälp genom skolan och genom någon annan sång pedagog. Min faster känner en mycket bra sång pedagog.
De handlar mycket hur man känner och upplever. Och kunna framföra de så bra de bara går.
Är inte så van sångare. Som liten va jag med i barn kör sen ungdomskör sen vart de tyst me körandet. Och sjöng bara i publiken i bänkarna på gudstjänster, och sen hemma instängd i rummet. Sen va ja me ett litet tag i en kör som jag ska försöka va me i mer men en så länge har de inte gått så bra.
Sen så försökte jag va me i en skolkör, men de va svårt, fick så många tankar om mig själv då och de vart för jobbigt och för mycket, ville bara fly. Men ska försöka till hösten igen om de gå bätre.
Har svårt att sjunga bara så där när man gör annat och inte sjunger i kör, på mötet, hör någon. Nepp planerat ska de va. kan trudeluta på något och ibland sjunga högre när jag tro ingen hör.
Älskar att sjunga <3 oj så mycket man kan lära sig. De ska jag göra. Men våga, ja de va de också.
Föra året i Maj fyllde min mamma 50 år och hon hadde ett stort kalas och hade bjudit många av hennes familj och vänner.
Då sjöng jag för mamma. Sången "Var inte rädd" den passade ju bar när jag själv va rädd, men kännslan känndes bätre när jag hadde ståt där ett tag. Men fick inte fram min rätta röst, trykte in den så den lät högre och ljusare. Men jag gjorde de. Jag sjöng.
Sen är jag med i ett lovsångstim som de känns lättare att sjunga för då sjunger man ju till Gud. Och då känns de friare, eftersom alla inte tittar lika mycket på en, utan på texten som vissas på väggen. Som dom vill sjunga me till. Har varit me i ett annat lovsångtim som då vi for omkring och sjöng på läger, festivalen Lappis. Härligt att prisa Gud me sång och musik.
Sen nu bara för någon lördag sen så sjöng jag och min faster på en vigsel.
Vart så överlycklig när jag fick frågan via telefon. Sen så när de värkligen närmade sig så kom tankarna igen. Nej hjälp mig gode Gud hur ska detta bli, va har jag gett mig in i.... Men sången gick jätte bra. Underbart! sången "Du är allt"
Så bra har de aldrig gått. Tack gode Gud för att du hjälpte mig.
Härlig kantor. De värkade som om hon va sångpedagog för att hon va så bra på att heja på en. Och nöta in sången me oss. Fick lite skratt ataker... typiskt mig.
kantorn - kom igen Marita, Ta i, du kan bätre.
Jag - HAHA!! HAHA!!
Kantorn - varför skrattar du?
Jag - Jag skattar bara åt mig själv.
Vågade inte säga att jag inte bara skrattade åt mig själv utan också åt henne för att de lät då bara så roligt, och att hon inte gav upp hoppet om mig utan bara försökte mer och mer.
Kännde mig tuffare och tuffare för varje gång. Sen vart ja lite mesigare när de va just dags för sången under vigseln men bara lite.
De kan kännas många gånger bara för att jag klär mig så som jag gör. Ofta svart, nitar och skin jacka. Att jag kan mycket om mysik, främst musiken hårdrock och om klädstilar... Nepp så är de inte.
Är dålig på musiken hårdrock, har dålig koll på klädstilar. Och dålig koll på vilken annan musik me. För att bara för att jag råka tycka om mycket av den stilen nitar o.s.v så behöver de ju inte betyda att jag bara lyssnar på de hårdare. Jag tycker om olika slags musik.
Skulle vilja kunna mer, och forska mer villka gruppen jag tycker om.
Min klädstil tar jag mycket idére från japansk klädslil och blandar den lite hur jag vill.
Mitt favorit mönster är medaljongmönstrat som jag har på flera ställen i min lägenhet.
Tänker kanske inte sluta skriva detta inlägg, men fortsätter nån annan gång, när jag själv har lust, om jag kommer på något mer. Ha de bäst och ta hand om dig!
