hälsa och ohälsa, De går upp och ner

Nu har det gått ännu en evighet från de att jag skrev något här... Jag har haft många idéer va jag kan skriva om men tiden har gått till något annat. Speciellt har min fritid gått till serier som finns Netflix. Jag känns så skönt att bara koppla bort verkligheten och fara in i filmvärlden, de kan kännas som om de är det som är verkligheten och att de är där jag ska vara. Men så är de ju inte. Skolan har börjat för en månad sedan ungefär och jag bor fortfarande på folkhögskolan men som varje gång så byter jag hus och rum. Egentligen känner jag att jag vill här ifrån och ta ett nytt steg i livet och gå på en annan skola men de går inte alltid som man har tänkt sig. Gud verkar vilja ha kvar mig här så han har nog en plan för mig här ett tag till så jag ska försöka mitt bästa att ha mitt tålamod uppe.

Jag jobbar också på skolan och de är i köket som jag jobbar i så de bli 50% plugg 50% jobb. Och en så länge går de ganska så bra fast jag egentligen vill ta städet i stället!

Det känns skönt att slippa bo själv fast de har blivit mycket att jag är mycket bara med mig själv än så länge.. Men jag har lärt känna några och så är de ju några som går kvar som man redan känner så jag är helt säker på att de kommer att vända.

Har du någon erfarenhet om psykisk ohälsa? läst på, mått dåligt själv eller både läst och har de erfarenheterna?? Jag tror att alla mått dåligt någon gång eller kommer dit snart och de låter hemskt men det är sant. Alla är vi olika så vi alla drabbas olika. Hur man mår är ju beroende på vart man är i livet också.


Genom mina egna erfarenheter så har det med att må dåligt blivit något som är fel att få känna men, jag har lärt mig att så är det inte! alla mår vi dåligt ibland och det är inge fel me det! Men ändå så tycker jag känna att det är de som kommer ut från folk, för vist är de ju så att de är inte något som man vill göra! Alla vill må bra och slippa allt elände! bara om det kunde vara så väl.

Men vi människor använder jo oss av olika beteende för att skydda oss från de som känns jobbigt. Jag brukar säga att kroppen lever sitt liv som man inte riktigt förstår sig på medans hjärnan det jag mer förstår och tar bara som givet. Kroppen regerar på rädsla och försvar och hjärnan och hjärtat på det som är här och nu. ÅH hjälp svårt att förklara när det är så att man egentligen inte förstår något av sig själv riktigt... Men du kanske ändå förstår vad jag menar. Jag ska ta några exempel.

Enda från tills jag var mindre har jag har alltid varit så bollrädd men genom lite träning är det bättre nu. Jag minns så när man hade gympa i skolan och när vi hade basket, fotboll eller någon annat boll sport så gjorde jag allt för att få slippa att någon skulle passa till mig.. Men jag blev passad ändå... Och jag blev rädd för att jag viste att bollen var hård och jag inte vill att den kommer flygandes på mej så jag blir rädd så om jag hinner skyddar jag mej med händerna i stället för att ta emot bollen eller om jag bara hinner bli rädd så får jag bollen på mej. Men när bollen var istället mjuk så va de jätte kul och mina klasskompisar tyckte att jag var så duktig på fotboll eller va de nu var för bollsport. Så för mej så va de så om jag bara viste att bollen var mjuk så kunde jag spela men när bollen var hård vart jag rädd och kunde inte...


De många gånger jag har fått panikångest reagerade kroppen att allt var farligt och jag lyssnade på kroppen för att jag litade på att så som kroppen utstrålar ja så är de. Men genom mina år som när jag mått som dåligast så vet jag att när jag får ångest så känner jag så mycket att allt blir så stort och farligt och jag kan inte känna mej trygg så vet jag att kroppen bara lurar mej. Då kommer hjärnan och hjärtat och hjälper till och de hjälper mycket men det kommer inte igenom riktigt. Det är svårt att hjälpa sej själv genom ångest, vist finns vissa knep! Men i alla för mej när jag är där är jag fast och bara det som jag ser finns närmast hjälper. Så som att tanken kommer upp att JA nu känner jag så här nu måste jag fort ta medicin!!! Eller jag ser en bok så jag tar den och försöker läsa eller bara kollar på bilder. Jag brukar ha någon barn bok framme, serie tidning eller bara en bok som är lätt att läsa. För vi alla är alltid barn fast vi växer upp och blir äldre. Ta fram barnet i dej själv och låt dej själv få bara vara. Ja krama en nalle björn som jag bruka göra :) ;)


Det är mycke man inte förstår men något förstår man i alla fall! Livet går i vågor. Vi går igenom bra och jobbiga saker.

Vi ses snart! Mycke finns de mer att skriva om :)

PS. komihåg att ta hand om dej <3 Alla är älskad av någon fast det inte alltid känns som de! <3 Kramz