Tjena :D
förlåt mig för att jag nu börjar på en helt ny och inte slut följer den förra, den om musiken. Men de va så mycke i huvudet så jag orkade bara inte trasla ut de som va och är fortfarande i huvudet. Så den få komma att bli klar någon annan gång. Den kommer i år, tro mig.
Drömmar har vi alla, sluta aldrig drömma. Utan drömmar, ja vad är vi då.....?
Jag har många drömmar, men dom får ta sin tid, de måste dom få göra annars så bli de bara tvångs tankar att jag måste, jag måste. Panik!
De bli som att man har inte tid att ta de lungt. Att snart kommer jag att dö och va har jag gjort me mitt liv.
Man vill så mycke.
Lyssna inte på dom som vill sänka dig, dom som inte tror på dig
- Bara för att just då har du ex en dålig självbild (men ändå vill mycket)
- Har de jobbigt i skolan (men ger inte upp helt)
- Vill hitta sig någon att tillbringa sitt liv med (någon måste de ju finnas som vill ha mig, hallå!!)
- Bygga ett hus (fast de inte gick bra i trä slöjden)
- Bli rock stjärna kanske just du blir de.
- Bli läkare (fast är rädd för blod)
Vill man mycket så kan de gå, Så går de! Du kan också! <3 kämpa! träna! man växer som människa och lär sig av livet.
Drömmar kan ingen ta i från dig. Men alla kanske inte går i uppfyllelse. Alla dina drömmar är inte meningen för just dig att nå, men de vet vi kanske inte nu, inse kommer du att göra, de har jag inset många gånger.
Det som är meninien kommer att ske, men du kan inte bara sitta och rulla tunaran utan ta din tid och se så bli de bra.
Jag vet de kanske inte är någon tröst men för mig är de de i alla fall :)
Jag fick en gång en fråga om jag ville säga något på ett gudstjänst. Ja de ville jag gärna göra.
Men urk jag tycker värkligen inte om att prata inför måna männskor. Urk burk......
Men nu skulle jag i alla fall göra de hade jag bestämt.
Jag skulle säga något om vad jag är glad och tacksam för och så hade jag hittat i en av mammas fina böker en mycket fin text.
Jag har kvar lappen som jag hade skrivit så jag viste att jag sa rätt. Började först med att säga.
- Jag tycker igentligen inte om att stå här men jag står här nu ändå. sa jag me bliken ut för. (försökte, men fastnade me bliken på en som jag kände var glad för att jag ville säga något.
Kanske sa jag något mer men i så fall inte mycket.
Kollade sen bara ner på papret jag hade i handen.
Jag är glad och tacksam för att jag har Gud i mitt hjärta. Att han bryr sig om just mig.
Att jag släkt och vänner som bryr sig när jag har det svårt eller lättare i livet.
(känner att gråten vill komma upp, men lyckades stänga in den)
Jag är glad och tacksam för att den jag är men inte alltid, för jag som alla anndra har ju dåliga sidor som behövs sloppas.
Jag är glad och tacksam för alla mina drömmar jag har :)
Ur boken. (jag har nu en sammling av fler av dom här bökerna, heter det är aldrig kört)
Våga drömma
"skriv upp en uppsats om dina drömmar." Den uppgiften har många skolelever fått genom åren, så även Tommy som gick i en liten byskola någonstans i sverige på 50-talet.
Tommy hade mycket att drömma om, men väldigt lite att bygga sina drömmar på. Hans familj var fattig och hade fått flyttat ofta eftersom de var tvungna att flytta dit där Tommys pappa kunde få arbete. Så Tommy hadde få ruktiga vänner och var hopplöst efter i skolan.
Men drömmar hadde han.
Den här kvällen slet Tommy hårt med sin uppsats. "När jag blir stor ska jag bli konstnär och bo i en stuga på landet som jag själv har byggt. "Tommy ritade noggranna skisser över hur huset skulle se ut, och han var mycket stolt när han dagen efter lämnade sin uppsats till läraren.
Tre dagar senare fick han tillbaka uppsatsen med ett stort rött C uppe i hörnet. Lägsta möjliga betyg! När lektionen var slut gick Tommy fram till läraren och frågade varför han fått ett C på sin uppsats.
"Det här är en helt orealistisk dröm för en grabb som du. Du är fattig, saknar nästan helt utbildning, har ingen konstnärlig begåvning och vet ingenting om att bygga hus. Om du skriver om uppsatsen med en mer realistisk dröm, så ska jag ompröva betyget."
Tommy visste inte vad han skulle göra. Han fubderade hela vägen hem, och på kvällen innan han skulle somna frågade han sin pappa vad han skulle göra. Pappan slog sig ner på Tommys sängkant och tittade allvarligt på honom.
"Det är din dröm, Tommy", svarade han.
"Det är du som måste bestämma hur viktig den är för dig".
Nästa dag lämnade Tommy in samma uppsats igen. "Du kan behålla betyget så behåller jag min dröm."
Trettio år sedan berättade Tommy den här historien för tjugo barn som kommit på besök för en veckas målarkurs.
(känner gråten igen, de hörs på min röst)
"Det här berättar jag för er eftersom ni nu sitter i ett hus på landet som jag själv har byggt, och i morgon ska jag visa er utställningen med tavlor som jag har målat. Om ni tittar ovanför den öppna spisen så ser ni min uppsats inramad. Den påminner mig om att jag inte ska ge upp mina drömmar. Och ni ska inte heller låta någon stjäla era drömmar."
Det är bara att bryta ihop och komma igen.
När jag hade läst klart stod jag en sekund tyst och pakede ihop allt.
Sen om jag minns rätt så fick jag en aplåd, men jag är inte helt säker om de va så. Minns inte. De va några år sedan nu, så de är inte så lätt att minas.
Men en sak mins jag.
Pappa gick en tår där han satt på andra bänken räknad fram ifrån ooch till höger om man står på sen.
De finns andra slags drömmar med. När vi sover så drömmer vi alltid men vi minns dom inte alltid.
Jag tycker att när man var lite så minns man oftare sina drömmar. Och nu när man är äldre glömmer jag i alla fall oftast.
Just när man ska gå och lägga sig kan de komma upp mycket, Så va de för mig när jag va liten, hade ofta mardrömmar.
När jag skulle gå och lägga mig och jag viste att nästa dag så va de skol dags. Fick mycke ångest, oro, gråt...... kände mig ensamaste i värden som om de va själva döden som skulle hämta mig...... mörker.....
Så jag har skrivit en text som jag har läst upp en gång men nu kommer den hit så andra får läsa den som vill.
Sova.....ensamhet....
Ledsen.. oro... mardrömmar....
Söndag kväll. Känner oro får en obehaglig kännsla, vill bara gråta.
Söndag kväll och det är snart dags åh gå och lägga sig. Vill inte... känner gråten, ångest, oro, Vill glömma mig,Vill bara försvina, stänga av. Vill inte sova....
Söndag kväll. Jag går och lägger mig. I morgon är det skola igen. Vill inte men försöker att somna...
Söndag kväll och jag måste sova. Mörkt, ensamen, oro för nästa dag som är snart här.
Kan inte sova....... Förtvivlad, Gråter, kan inte sluta gråta. Kan inte sova.
Kliver upp ur sängen går till min dörr, öppnar, går ut och ställer mig i hallen.
Jag står nu mitt i hallen, kan inte sluta gråta. Vill söka tröst.
Mamma och pappas sovrum är rakt framför mig. Dörren är stängd. Gråten stiger så mycke så de hörs så mycke för att jag vill att pappa eller att mamma ska komma. Dörren öppnas.
Det är pappa. Pappa går in i mitt rum. Och tar upp madrassen ur sängen. Madrassen med täcke och kudde. Bär hela paketet till deras sovrums golv.
Nära, nära mamma och pappa.
Inte ensamen längre. Känner tryghet och ro.
Kryper ner, somnar.
Pappa hämtar inte alltid madrass paketet och plaserar de på gå deras golv. Jag fick gå och lägga nig igen i min säng. Pappa sate sig på sängkanten. Känner mig inte ensamen längre. Blundar och försöker sova. Vaknar flera gånger. Pappa sitter kvar. Jag är inte ensamen. Pappa sitter kvar som en skyddsängel och skyddar mig. Kan blunda igen och sen somna igen. Sista gången när jag öppnar ögonen sitter inte pappa längre kvar. Kan blunda en stund till, de är morgon och ljust. Snart ska man upp. Det går bra.
Ringklockan ringer. Kliver upp. I bland va mamma hemma och hon bruka knacka på och se om ja va vaken. Kännde mig tryggare när mamma va hemma. Om hon inte va de, så brukade hon alltid ringa och höra om vi var vakna. jag ville alltid svara. Ville höra mammas röst. Trygghet. Tröst.. Styrka. Skola..... en ny skolvecka de är måndag igen.
Skriver snart mer......
