Skogs prumenix med mamma & pappa 💖

De tar mycke längre tid att fixa och skriva på bloggen här än att bara lägga upp på instagram och Facebook.. De är mycke därför jag inte använder min blogg särskilt mycket. Men nu finns de bilderna på samma ställe. Var hur som helst ute i skogen med mina föräldrar i går. Mycket mysigt och mycke fint att upptäcka så jag måste bara fota.

 Mamma plockade från naturen att pynta med hemma. Mamma - Ja man är ju stark som en björn så går de!
Pappa - ja. Mamma - ne!

Pappa - nehe!? 🤔 Nu vart de lite knasigt va😂😅😄 Först är de bra att vara stark som en björn men sen inte 🤔

 När vi kom hem pyntade vi ute bänken mer. Med mossa, gran och tall.

 Ernst ville också va me🐈

Frida💖🕯

Till er som bara läser bilen bloggen min har misat en hel del men min katt Frida finns tyvärr inte med länge😢 En sjukdom kom ivägen.. De symtomer som hade tyder mycke på att hon hade epilepsi.

När min gumms Frida var helt frisk. Har gjort lite collage till minne av henne💖💗🌹 första collaget bilden uppe till vänster är den första bilden jag tog på Frida. Collagen går ungefär i ordning. De första är de äldsta och så vidare.

Frida var den första honan och hon skulle bli mamma en da var de tänkt. Men så blev de tyvärr inte. Men de var inte de viktigaste. De viktigaste var att hon skulle må bra och känna sig trygg. Jag kunde välja att låta henne gå igenom de jobbiga som till slut skulle leda till vilken medicin hon skulle måsta ta resten av hennes liv för att må bättre. Men de är svårt att säga om hon skulle må helt bra igen, så som hon gjorde förut. Utan att vara på hel spänn och rädd. Att ge henne medicin skulle gå bra eftersom jag gav henne p-piller i maten och de gick jätte bra. Men jag var så rädd och ville inte att hon skulle lida nå mer och måsta vänta för att få de hela uträttat. Så hon fick somna in. Hon såg så fridfull och lättad ut.

Jag har frågat mig många gånger om jag gjorde rätt. Och om de var mitt fel att detta hände. Gjorde jag något fel. Jag har gråtit mycke senast i dag fick jag en gråt attack men bara att få göra dessa collage och skriva av mig detta, mår jag nu bättre.

Ernst känner så klart att Frida är borta och han saknar sin kompis men har jag sett att han verkar ha några andra vänner tro jag.. Men vet inte helt säkert🤔 Hoppas snart på att hitta en annan liten kompis. Men de kommer aldrig såklart att gå ersätta lilla gumms💝 men de kommer inte kännas lika tomt och Ernst behöver en kompis. Är så tacksam för min tro, För ja! Jag vet att vi kommer ses igen!💖

Fridas smeknamn:
Fridelini, Gummy, Friday, Gumms, Fridis, Primadonna, Pommsan, Lill Frida. De finns säkert nån till men dessa använde jag mest. Förutom Friday som min bror brukade kalla henne💖

Jag ska lägga upp videon när Frida hade den oturen att bli upp skrämd i ett träd och går på denna film får hjälp att komma ner. Frida har varit många gånger på Facebook för hon var en mycke äventyrlig katt medans katten Ernst höll sig nära huset. Vilken tur att de finns så många människor runt omkring sig som bryr sig och vill hjälpa. Känner mig så tacksam och lyckosam💖 Om man kunde tacka alla på något sätt. Om du läser detta som hjälpte till så vill jag att du ska veta att du har ett varmt hjärta och att jag är så tacksam att du brydde dig och försökte göra de du kunde! 💖💝💞

Livet känns lite lättare med katter eller andra djur

I går var de en väldigt jobbig dag. Jag länkar så mycket efter mycke nytt i livet och de kanske du redan vet. De känns som att de är de mitt liv hänger på men.. De tar lång tid för mig att få de drömmer uppnådda, inte för att jag vill att de ska ta lång tid men det tar så lång tid för mig att lista ut hur jag ska komma dit. De jag har försökt är att komma in på nån skola jag vill gå men.. när jag inte komm in och de tog mycke energi från mig så satsar jag nu på jobb och nu har jag ju också katter så nu har jag ju dem att tänka på. Men jag vet inte hur jag ska kan hitta nå jobb och nytt hem som jag vill jobba med. Ska få hjälp med hitta jobb och lägenhet men de tar också tid.

Mitt mående far väldigt upp och ner och jag orkar inte mycket själv. Jag får attacker av ångest och grått och ibland av minsta sak eller av de som jag inte vet vad det är när jag är hemma. Och nu är min ena katt Frida borta på vift igen.. De gör mig så orolig. De är så skönt då att jag har min andra katt Ernst som finns där för mig. Han kommer alltid tillbaka. Medans med Frida vet man aldrig om hon sitter uppe i ett träd och inte kan komma ner eller om hon har virrat bort sig någon annan stans.

Att få bo som jag gör och att komma ut i denna natur är skönt. Tog lite bilder dok är min mobil väldigt känslig mot minsta kyla så den dog tillslut fast de var kvar mycke i bateriet. En hopp mänskor komma på vägen mot mig och min katt Ernst som kom med mig. Jag som var så gråtfärdig ville inte synas så gick bakom bagarstugan vid rastplatsen och såg mot dallkarlsån som de förfarande är så mycke vatten i men så vackert de ser ut så som de väller fram så de också ser farligt ut, där vill man inte vara. Ernst gjorde som jag fast av den anledningen att han vågar inte hälsa på de han inte känner men när man väl har lärt hälsa honom så är han väldigt social.

Fixa och ta hand om

Hej och hopp! Ja nu är det äntligen jul och jag är hemma hos mor, far och bror. Jag har lagt jobbet och plugget åt sidan ett tag. Men förhoppningsvis ska hinna och orka plugga lite. Och så fort jag kommer hem igen kommer jag inte kunna låta bli laga nån kudde och så på jobbet/skolan/mitt hem. Jag har som blivit en pifftomte som lagar och håller på med piffet där, var de sej jag får lön för de eller ej. Men de är ju så kul och det blir ju också så mycket mer hemtrevligt. Men jag gör bara lagom mycket så det inte märks så jätte mycket. Vill gärna vara lite hemlig av mej. Men även om jag bara fixar med så lite så märker folk mer och mer att de är jag som fixar och, ja jag blir så gla när jag hör och ser att andra blir glada av det lilla jag gör och då blir det ju bara roligare, men nu går det inte att vara lika hemlig av sej. 

Jag tror att jag alltid har varit en sådan person som gärna vill ta hand om andra på olika sätt. Då kanske man tänker på en person som syns mycket och har många vänner och verkar finnas överallt!? jag får lite den bilden i alla fall fast jag vet att jag är inte en som syns eller hörs jätte mycket. Eller jo med åren har jag kommit fram mer och mer och accepterat att jag har mina banor dagligen, det tror jag att så är det för många fast i olika grader förstås. Men, för mej var det djuren jag lättast kom nära och som jag kunde känna mej trygg av eftersom djur är ju djur och de ser en direkt så som inte människor gör, inte för att jag tycker mindre om folk men du kanske förstår vad jag menar. 

När det gäller folk som kommer in och ut och vissa stannar och så. Och hur jag själv handlar, så lägger jag märket till hur olika det är för alla, ja hur andra ser på sej själv och andra.

•  Om man tänker först på sej själv och inte ser andra riktigt,
•  Om man ser sej först sej själv en liten sekund och sedan tänker på andra, 
• Om man aldrig tänker på sej själv utan bara på andra,
• Om man ser och tänker på andra, men handlar så att man inte vill se andra utan lägger allt gott på sej själv.

Vi är som sagt mänskliga så det kan vara svårt att vara mittemellan jämt! Det går inte eftersom beroende på hur man mår just då, hur man just då känner av andra. Då är det tur att vi har varandra som kan påminna om man säger fel eller så. Exempel: om man bara tar hand om andra och aldrig sej själv, så kommer det inte gå så bra. Det är då viktigt att ha någon som tar hand om en så man inte stupar

Jag tar nog lätt de för givet att man ska tänka på andra först och främst i alla fall stanna upp och tänka till. Är det till mej eller till han/hon, eller om det gör sej om en fråga -Jag borde nog fråga om... Men vist gör jag det inte så hela tiden utan jag glömmer flera gånger, det är nog bara bra tror jag fast man kan komma på sej själv att - Varför gjorde jag si och så men acceptera! Det är bara jobbigt att fastna på något som man inte kommer någon vart med.

Komihåg att du har andra! du står inte själv! Ta hand om varann, va lite glömsk, skratta, ät, sov inte för lite eller för mycket, var med dej själv, kom ut och va med anat folk, va lite ledsen, va gla, gör nåt galet, gör inget ting, våga vara arg, testa någon annan klädstil, kramas, prata ut, njut, testa andra vägar, Lev livet. Lev i nuet inte i de förgångna de som tynger dej. Livet och för att kärleken är störst och bäst!

KRAMZZZZZZZZzzzzzzzzzz! 

Jag är beroende av smink som täcker över

Hej du! Nu är höstlovet slut och alla är tillbaka igen och det känns så kul men det känns alltid lite jobbigt för mej, för att jag har bott själv i internat huset Björken och det känns som om det var bara jag som var kvar under lovet, men i huset lönnen som ligger en liten bit längre bort vet jag att där var det några som var kvar. Du är kanske lite som jag som tycker det blir lite jobbigt att vara bland folk när du varit själv en tid. Det blir lätt så eftersom man är fortfarande kvar i sin egen bubbla och den är alltid jobbig att slå hål på den, men som tur är, känns det bara jobbigt den första gången, så är det i alla fall för mej.

>Nu till ämnet: Jag har flera år mått dåligt av hur min hy ser ut och mår i ansiktet och då menar jag inte akne besväret men som även för mej har varit och är fortfarande lite jobbigt, de inte lika mycket som förut då jag hade som utslag i ansiktet.

Det här är jobbigt att prata om för mej, för jag känner och jag vet att många soppar de samtalet under mattan eller skrattar om de, som om de är något som man bara får om man är väldigt trött eller har någon brist, som exempel hjärnbrist och som man lätt kan få att försvinna... Nej så lätt är det inte för alla. Jag talar om mörka ringar under ögonen. Många som jämt har de försöker sminka över de eller låter det vara MEN man blir ledsen när man ser sej själv i spegeln. Så därför täcker jag över de varje dag fast ibland så orkar jag egentligen inte men gör det i alla fall. Jag hade egentligen velat få med några bilder men känner att det viktigaste nu är att få ut det jag tycker, så bilder lägger jag till sedan.

Jag läste någon stans att de vanligaste kvinnor vill sminka över är under ögonen. Och eftersom ögonen sitter mitt i ansiktet som är centrum och om man har väldigt mörkt under ögonen så är det som syns först och ger första intrycket.

Sen så är jag ändå så glad att det finns bra smink som täcker men ibland vill de ändå inte gå så bra. Man får försöka sitt bästa och sen så finns det så mycket annat i världen som känns viktigare då jag i alla fall vill sätta andra före mej. Men jag har blivit så mycket bättre på att se mej själv med! Kanske behöver du också sätta dej själv mer i fokus ibland.

1. Det här är lite tips som jag har fått och hittat. När du ska tvätta av dej sminket runt ögonen eller bara vill tvätta ansiktet, tänk då på att de får inte innehålla någon olja som inte är lämpat för hyn under ögonen. Då oljan lätt kan tynga ner den tunna hyn som är så känslig.

2.Här är ett tips som jag inte kan lova att det fungerar (Jag hade hoppats att jag hunnit testa de.. men      har inte hittat de jag behöver. så därför är detta blogginlägg lite sent.)
   Om du har instagram vill jag rekommendera att du ska ta och följa en tjej som heter Farah https://www.instagram.com/p/BL7eVQ8BfR1/?taken-by=farahdhukai där hittade jag där hon tar fram en kaktus (se bilden nedan) där de vassa tagarna är av sågade så man inte ska sticka sej. Sen skär kaktusen i mitten sedan en gång till så all de gröna samman kommer fram. Ta massan och smörj in i ansiktet på kvällen låt de torka och gå och lägg dej. Sen nästa dag är mörka ringar under ögonen och andra oönskade märken i ansikte borta. Om de verkligen fungerar så är det ju jätte bra eller så är de bara en bluff... Men testa! De ska jag! Vad kan man förlora

Komihåg att ta hand om dej! det finns bara en som är just du!

Tips till dej som mår ofta dåligt och till dej som känner någon i den sittsen

Hej igen! :) Allt väl?

Jag har tänkt mycket på min egen hälsa på sista tiden, ja vist har jag gjort det länge och vist har jag alltid velat att jag ska hitta en mer säker grund att stå på. Men jag känner att jag har haft de väldigt slött och att jag är bättre på att tänka på att jag måste bli bättre men inte riktigt tagit det till fullo på allvar, jo vist kan jag vara så duktig någon gång men sen fort ramla tillbaka. Ja vist kan de va lätt att det blir så.

Förra veckan så hade vi om hälsa i skolan och man skulle skriva om sin hälsa man lever nu. Läraren var mycket noga med att säga att vi behöver bara skriva om de vi ville skriva om och att det är bara hon som kommer att se de vi skrev. Sen skulle vi göra två collage och klippa ut bilder och texter från gamla tidningar. De ena hur ens hälsa är nu om va man gör och tycker om o.s.v. helt enkelt vem man är nu. Och den andra om vad man tycker fattas, de man saknar.

Jag fastnade som i de hela och de fick mej att fundera djupare på min hälsa att jag måste ta och skärpa mej mer för annars så kommer jag inte dit jag vill för att må bra på riktigt. Vist kommer aldrig livet att bli helt perfekt! men jag tycker att när det gäller ens egen hälsa så är de värt att testa sej fram i livet! För jag är helt säker på att jag kommer att må bättre om jag satsar mera på mej själv.



I fredags så var jag hos en psykolog. Och som nästan jämt när jag ska iväg så händer de något för mej som tar tid och den tiden har jag egentligen inte riktigt, utan jag måste stressa mej iväg för att hinna med bussen,. Suck! typiskt mej! man kan nu skylla lite på att de verkar som om de går lite i släkten... Men hehe! den gubben går inte riktigt! Eller jo vist går de, men de hjälper ju inte mej precis.Det är alltid jag som måste lära mej att planera så jag har gott om tid på mej att fixa de jag ska och sen iväg till bussen.

När jag är framme så tänker jag, Ja men vist hinner jag bara... soff tiden springer iväg och när jag är framme så är klockan prick i när jag har tiden...

Även om jag var kände stressen och att jag inte riktigt just då kommer ihåg vad jag gjorde där egentligen så fick jag sitta och andas och tänka igenom vad jag skulle ta upp.

Jag fick några tips som jag gärna så vill sprida vidare.

• stress: ställtid, Ta mobilen och knappa inte in när mötet börjar, utan knappa in tiden då du ska börja ge dej av.
• Jag har lätt för dippar och känner mej många gånger orolig, deppig, de känns för rörigt i huvudet. Här är två bra tips. Säg till någon på ditt jobb eller om du är med vänner att du måste få gå ifrån ett tag. Sätt dej och kolla rakt fram och hitta en punkt och stirra på den och andas djupt och lugnt ca. 15 sekunder beroende på när du känner dej lugn.
• Jag har lätt för att inte riktigt ta hand om mej själv så som jag borde göra ex. glömmer äta o.s.v. När du känner så ska du tänka på din bästis eller någon annan du tycker om. Tänk eller säg till dej själv. Jag ska sköra om mej så som jag vet att hon/han skulle göra eller vilja att jag gör. Tänk på han/hon.

Så små lätta tips kan förändra mycket. Jag känner själv, att på den här korta tiden att jag verkligen vill må bra. Här viftas de inte bort. Livet är inget man ska slarva iväg.

Må gott! Kramz!

hälsa och ohälsa, De går upp och ner

Nu har det gått ännu en evighet från de att jag skrev något här... Jag har haft många idéer va jag kan skriva om men tiden har gått till något annat. Speciellt har min fritid gått till serier som finns Netflix. Jag känns så skönt att bara koppla bort verkligheten och fara in i filmvärlden, de kan kännas som om de är det som är verkligheten och att de är där jag ska vara. Men så är de ju inte. Skolan har börjat för en månad sedan ungefär och jag bor fortfarande på folkhögskolan men som varje gång så byter jag hus och rum. Egentligen känner jag att jag vill här ifrån och ta ett nytt steg i livet och gå på en annan skola men de går inte alltid som man har tänkt sig. Gud verkar vilja ha kvar mig här så han har nog en plan för mig här ett tag till så jag ska försöka mitt bästa att ha mitt tålamod uppe.

Jag jobbar också på skolan och de är i köket som jag jobbar i så de bli 50% plugg 50% jobb. Och en så länge går de ganska så bra fast jag egentligen vill ta städet i stället!

Det känns skönt att slippa bo själv fast de har blivit mycket att jag är mycket bara med mig själv än så länge.. Men jag har lärt känna några och så är de ju några som går kvar som man redan känner så jag är helt säker på att de kommer att vända.

Har du någon erfarenhet om psykisk ohälsa? läst på, mått dåligt själv eller både läst och har de erfarenheterna?? Jag tror att alla mått dåligt någon gång eller kommer dit snart och de låter hemskt men det är sant. Alla är vi olika så vi alla drabbas olika. Hur man mår är ju beroende på vart man är i livet också.


Genom mina egna erfarenheter så har det med att må dåligt blivit något som är fel att få känna men, jag har lärt mig att så är det inte! alla mår vi dåligt ibland och det är inge fel me det! Men ändå så tycker jag känna att det är de som kommer ut från folk, för vist är de ju så att de är inte något som man vill göra! Alla vill må bra och slippa allt elände! bara om det kunde vara så väl.

Men vi människor använder jo oss av olika beteende för att skydda oss från de som känns jobbigt. Jag brukar säga att kroppen lever sitt liv som man inte riktigt förstår sig på medans hjärnan det jag mer förstår och tar bara som givet. Kroppen regerar på rädsla och försvar och hjärnan och hjärtat på det som är här och nu. ÅH hjälp svårt att förklara när det är så att man egentligen inte förstår något av sig själv riktigt... Men du kanske ändå förstår vad jag menar. Jag ska ta några exempel.

Enda från tills jag var mindre har jag har alltid varit så bollrädd men genom lite träning är det bättre nu. Jag minns så när man hade gympa i skolan och när vi hade basket, fotboll eller någon annat boll sport så gjorde jag allt för att få slippa att någon skulle passa till mig.. Men jag blev passad ändå... Och jag blev rädd för att jag viste att bollen var hård och jag inte vill att den kommer flygandes på mej så jag blir rädd så om jag hinner skyddar jag mej med händerna i stället för att ta emot bollen eller om jag bara hinner bli rädd så får jag bollen på mej. Men när bollen var istället mjuk så va de jätte kul och mina klasskompisar tyckte att jag var så duktig på fotboll eller va de nu var för bollsport. Så för mej så va de så om jag bara viste att bollen var mjuk så kunde jag spela men när bollen var hård vart jag rädd och kunde inte...


De många gånger jag har fått panikångest reagerade kroppen att allt var farligt och jag lyssnade på kroppen för att jag litade på att så som kroppen utstrålar ja så är de. Men genom mina år som när jag mått som dåligast så vet jag att när jag får ångest så känner jag så mycket att allt blir så stort och farligt och jag kan inte känna mej trygg så vet jag att kroppen bara lurar mej. Då kommer hjärnan och hjärtat och hjälper till och de hjälper mycket men det kommer inte igenom riktigt. Det är svårt att hjälpa sej själv genom ångest, vist finns vissa knep! Men i alla för mej när jag är där är jag fast och bara det som jag ser finns närmast hjälper. Så som att tanken kommer upp att JA nu känner jag så här nu måste jag fort ta medicin!!! Eller jag ser en bok så jag tar den och försöker läsa eller bara kollar på bilder. Jag brukar ha någon barn bok framme, serie tidning eller bara en bok som är lätt att läsa. För vi alla är alltid barn fast vi växer upp och blir äldre. Ta fram barnet i dej själv och låt dej själv få bara vara. Ja krama en nalle björn som jag bruka göra :) ;)


Det är mycke man inte förstår men något förstår man i alla fall! Livet går i vågor. Vi går igenom bra och jobbiga saker.

Vi ses snart! Mycke finns de mer att skriva om :)

PS. komihåg att ta hand om dej <3 Alla är älskad av någon fast det inte alltid känns som de! <3 Kramz