Glad ska ja va! men ner går de i alla fall... Men nu är ja lycklig igen :D

Bara för att jag hadde bestämt mig för att va gla varje da fast jag kanske inte kännde mig jätte gla, men sprida leende ja! De är inte alltid så lätt att göra de man vill för att andra ska få bli glaa.

För när de värkligen går ner och man kämmpar och kämmpar med att gå i mot de jobbiga som knakar och vill ut så kommer de..... i alla fall. Så kanske de inte alltid behöver vara, jag vet inte. Men så är de för mig.

Men sen så är de ju bara början. Ska fortsätta LE!

Det är vår. Härligt! B) men man kan må dålig i alla fall..... BLÄ!!
De hände mycket. Man vill va me men de går inte va me på allt.
Snart är de skolavslutning för alla skolor... mycke kännslor. Känner av mig själv och andra. Kanske är de någon som kommer att gråta.
Våren/sommaren är jobbig på de sättet för att de blir så mycke kännslor om kring.

Jag är glad, jag är glad, va rolig, prata om något skoj. Mata mata på. De går ganska bra tycker jag när man i   alla fall måsta va runt männskor och man gör de man ska och brukar göra. Men kännslan om de jobbiga är alltid där känner jag jag kan inte takla bort de, de vill inte försvinna.... suck! varför? va gör jag för fel? Måste  de jobbiga alltid komma ut som ångest!
Varför varför?? ja många frågor har man om de...
Som alldrig tycks få svar....

När jag kommer hem känns de ganska bra, sätter mig vi datorn en stund tänker att om jag sätter mig en sund och gör något så kanske de försvinner av sig själv "de jobbiga". Jag kanske kan hitta någon bra som får mig att tänka på annat.
Men.... Jag känner att jag ändå bli lite glaare, suck! de va bara kort varigt...
De blir värre... ångesten växer och växer. Känner stress.... NEJ! jag måste stänga av nu. De går inte.
Jag vet att de ska va något den kvällen som jag vill så gärna va me på, för att jag vill ochså va me, kanske kan jag hjälpa till och göra något. Jag vill så gärna fara, jag vill de.
Men tiden går och går och jag känner att jag måste göra de och de. De snurrar i huvudet jag kommer ingen vart.
Gråten kommer....
Jag måste fixa mat så jag hinner att innan jag ska gå ingen. Men kan inte, har ingen matlust, allt känns äckligt, kan inte, kan inte. Men jag måste jag måste. Men för att ändå äta något så tar jag en frukt.
När jag tänker så som jag gör ligger jag i soffan slår på tvn. Ja blir lite gla! De är en film på tv. Den är bra, men märker fort att den är olycklig. Filmen gör inte de precis bätre me min ångest, den kommer igen över till gråt. Den svänger den far upp och ner. Slår av ljudet på tvn. genom mina tankar som far om kring som också jag säger högt för mig själv. - Nej de går inte jag måste va hemma och ta hand om mig, ta de lungt. Känner mig lungn. Kan slappna av. Andas...

Musik, dansa, klipper kortare lugg, Lägger mig tidigt typ kl. 20.00, vaknar kl 1 på natten typ urk va ont i ryggen jag har, ligger kvar en stund sen kliver jag upp. inpren mot värk.
Allt är så tyst, skönt och fridfullt. Katterna Mjukis och Bullen är ute, bra. Sätter mig ett tag vid datorn. tar mig en smörgås och lite mjölk. Nu kan jag sova :)

Vaknar de är morgon. Åh va ut vilad jag känner mig. Ligger bara kvar en jätte liten stund sen upp.
Flätar en inbakad fläta. Känner mig gla :)

Trodde jag....

Fösröker va gla på jobbet men känner att jag inte mår så bra. Jag är så tacksam att jag har så bra jobbar kompisar :)

Jag har inte bara jobb att göra utan får gå i från i dag för att plugga. De va som härligt att  få göra de i dag :) en dag som denna.
Får sitta ute så jag får mycke solsken och värme. D vitamin.

Känner att jag vill säga förlåt till många människor för jag kanske är och var lite konstig i dag och i går. Men dom kanske inte ens tänkte på de. Man kan inte gå om kring och säga förlåt till alla, de är oftast man själv som känner för mycke att man kanske betede sig konstigt.

Men jag är en förlåt människa som vill alla väl.

Sen när jag ska hem. så helt plötsligt känner jag lycka mer och mer. Konstigt var kom den ifrån? kanske kom den från fina människor de finns mycke av.
Lyckan och tacksamheten växer och växer.

Tack gode Gud är så tacksam för mycket! <3

Lycka.
Känner mig så lycklig som en gris, fast igentligen när jag tänker på de. Lycklig gris så tänker jag på gymnasie tiden. När vi skulle släppa ut grisarna för märkning.... ja vilka som skulle slaktas...
Men de viste ju dom inget om, så lyckliga va dom. Grisarna skäller som hundar när dom skuttade och sprang som galningar i gångarna. Lycka!

Tja hur mås de? ;)

Var gla ändå!!! Brukar jag försöka tänka. Farst de känns skit, blä, urk!! Eller bara att man tryker ner sig själv, genom att sitta och va tyst fast man kan säga något, Gör sig själv ensammen o.s.v många gånger tro jag  att de är de som är nyckeln.... trycka ner sig själv! Arg bli ja på mig själv!! NÄR SKA JAG LÄRA MIG!! AHH!!! GALEN!!!
Man skulle kanske uppfinna ett avreagernings rum typ. Ett rum som är isolerat så ingen hör va man håll på me.
Där kan avreagera sig så som man vill. skika, slå på något, sjunga, Lyssna på hög musik (skränig eller lungn), dansa, Se sig själv i en spegel och prata me sig själv eller kanske bara glo... Hitt på va man vill helt klart.

Sen om de är något i lungnare form så kan man ju alltid gå ut i de fria. Läsa bok, lära bibeln, be, ta en prumenad, springa, lyssna på musik, skriva eller bara prata me någon som man vet man kan lita på ex en kompis, psykolog.

De finns en sång som handlar just om var glad ändå. Jag har den på min mp3. "smile nat king cole The World of Nat King Cole"  Den är bra tyck ja! :)

Fast ändå så tyck ja inte om att låtsas se gla ut och igentligen kanske ja inte är de.... man kanske är arg, ledsen.
Men nu ska jag försöka strunta i att ja inte tycker om att va falsk... Andra vet ju inte. Hälsa ska jag, vara gla ja så gla så ja får ont, plåga sig själv. De är värt om andra bli gla av de. Så LE!! Ja du!! :D smile

Sen så måste jag sluta att trycka ner mig själv. Om du känner desamma så följ strömmen.
Sen så kanske de inte gå över så där direkt precis men jag måste träna på att bli mer tålmodig på mig själv och inte ge upp så fort.
Sen ni andra som inte trycker ner sig själv utan har bätre självförtroende så tycker jag de känns som dom inte heller har tålamod på nertryckare. Men jag förståe er, de är inte lätt att veta hur man ska säga, göra. De är bara den som är nertryckaren som kan ta de steget. Men man kan ju försöka hjälpa till på något sätt. Oftast är de lilla man gör som hjälper mäst. Om man bara ser en nertryckare och ler ex gör bara de mycket. Så är de för mig i alla fall. :D

Nu kanske de låter som om gör så här mot Marita!
Men nej du de finns fler som jag, De finns fler som inte ens vågar göra något åt nertryckandet, Som om man kanske säger Hej! och ler till nertryckaren men nertryckaren reagerar inte utan ändå inte kollar upp och går bara förbi me bliken ner i backen.

Kanske du är en HSP som jag. Googla på de om du vill, de finns böcker och ljudböcker. De är bra redskap.

Sen så är ex jag inte alltid nertryckaren av mig själv. När jag känner att jag trivs så kan ja va galen me mycke energi. Men dom gångerna så bli jag jätte trött sen eftersom jag inte är van att trivas i mig själv så mycke.
Så är de me allt, om man bara tränar mycket så bli man van och de funkar mycket bätre.

Man tar in mycket intryck man stänger in, hinner inte med, mycket händer, man måste reagera, prata me folk ändå, göra något åt de fast de är tungt. Man blir lätt stirig, känner sig konstig, man blir döds trött. Men de är värt för fast man mår dåligt så mår man bra för man försöker sitt bästa men kraffter tar de.

När jag var me skol resan kände jag mig konstig varje dag. Men så roligt man hadde :) de hadde alla. De kännde jag. Ville inte lämmna stockholm fast jag var döds trött, för jag var rädd att komma tillbaka till de vanliga. Komma tillbaka till gammla spår..... Suck! Men så är livet man måste vidare.

Ett ex när jag vart helt galen så jag fick ont i huvudet av mig själv. hehe!

Jag och vänner som även är mina kusiner, Var hos våran fastra som även hon är en nära vän.
Om jag minns rätt så åt vi först mat. Sen skulle vi spela sällskapsspel och de va då jag vart helt galen. för först gick de väl inte så bra för mig.
använde knasiga dialekter och knasiga röster och sen sa jag vist något som lät roligt så dom andra skrattade åt mig, sen skrattade jag åt mig själv så mycket vart de så jag börja gråta glädje tårar. mycke skratt blev de och jag fick så ont i huvudet av mitt höga prat och skratt. Urk va trött jag var. Men roligt hadde vi :D :) Jaja men. Amen! HAHA!!

Kram på de!