I fredags så hittade jag ett hjärta. Jag hade varit på promenad och var på väg hem, då jag tyckte såg något hjärtformat på marken under ett träd. Jag gick först förbi men gick tillbaka för att se om ja såg rätt. Och de gjorde jag minsann fast jag gick ganska så fort. Den låg under ett träd som de hade kapat de nedre grenarna på. Och som spill bit var då detta hjärta, ett hjärta som inte va menat att bli.
Jag putsade till den och tog hem den.
När jag var yngre bruka ja tänka ofta på just hjärtformen, och när jag då gjorde de såg jag hjärtan överallt, ja speciellt sten hjärtan. Stenar som många männsor gick på utan att se de. trampade hjärtan som jag tror inte många ens viste fanns. Nertrampade och osynliga hjärtan men lika fina. Om du känner dig som ett nertrampat och osynligt hjärta, kom då ihåg att någon alltid ser dig och älskar dig fast du känner dig där nere på marken. Ta hand om dig
