Förmågan tal..... svår... lättare!

Jag vet inte varför de bli så ibland, ja i alla fall för mig att mitt tal kan lätt bli svårt att få fram när jag vill prata fast ja känner att ja få de svårare för mig och då beror inte på att jag är blyg eller så.
De bli helt enkelt svårare men jag försöker så gått ja kan, tro ja... eller kanske inte (jag vet inte) ... Men  när jag försöker att gå i mot de som i mitt tal känns jobbigt, ta de jätte mycke kraft för mig! och ja blir trött frotare... Blir så ledsen och arg på mig själv för ja vill ju kunna va social me anrdra, men de gå inte helt åh som ja vill. Suck!

De är som om talet har de stressigt och vill komma fram fort och då om ja bara låter de komma fram förstå ingen vad jag menar.. De ska du veta, jag förstår inte heller vad mina ord menar, fast ja vill så mycke ex förklara något eller kanske fråga om något, de är som om de inte är jag som säger de.

Stress, får svår att göra fler saker samtidigt, får svårt att konsentrera mig. Ett ex: prata medans jag ska göra något och de beror ju också på va de är, ibland är de lättare, går jätte bra eller ibland svårare de är svårt att veta med mig.

De kanske va nu ett tag sen ja bara lät de obegripliga talet komma mer, för att då behövde jag inte lägga ner så jätte mycke kraft på de och då kännde ja mig piggare. MEN! mer vilsen och ensamen kännde jag mig... de går bara inte hålla tillbaka mina tårar nu när jag skriver detta inlägg.....

Men så är de, De är en del av mig. Kanske finns de hjälpmedel ex medicin men ja vet inte.
De finns saker som kan hjälpa men då va de där me tid... och kunna vilja ge till andra människor inte bara ta.
Gunga gunga, cyckla, sova o.s.v
De är lite svårt att bara fara iväg och cyckla när man inte har tid och måste jobba, va social eller va nu de kan va.

Men jag försöker att gå och vila mig när jag kommer ihåg de och när ja vet att de går bra.
Ett tips som jag har hört är att stanna upp blunda ta ljupa andetag. Men de kommer jag inte ihåg, de kan va svårt att komma ihåg saker som kan hjälpa när man är inne i dimman.
Ibland är mitt tal jätte bra faktiskt oftare och oftare för att jag är mer medveten oc att jag har lärt känna mig mer, de kan va något ord som fasnar och kanske upprepas,  men de gå bätre för då vet jag att de va bara de ordet och inte hela meningen.

Men mycket me talet märker inte andra att jag kan ha problem. De är jag som märker de mäst och mycke stänger jag in. Ex många i min släkt som jag har nära i hjärtat vet inte om de. Kanske om någon läser min blogg så vet dom mer, men de är inget jag bara säger, de bli ju som tal om annat.

Men vist mår jag bätre, de går framåt men de går segt tycker ja.... Eller är de bara jag som är självkritisk. Jo de tro ja ;)


Lättnad :)
När  känner den härliga lättnaden njuter jag :) :D Bara för att man känner sig glad och tacksam behöver man inte springa omkring av lycka och krama alla man ser, prata prata och prata, skratta hela tiden, galen av lycka!

Vist kan jag känna så. MEN många skulle nog inte va berädd på de utan bli rädd för mig för att jag kan va så upp och ner. Galen av lycka!!!- Hej! alla härliga människor kan jag få ge dig en mega stor kramz! :D eller ett sorset spöke- nej jag är inte här jag vill inte synas, kolla inte på mig :(
Men också mitt i mellan. Fram och tillbaka.

Alla är vi ju lite galna ibland :D eller har jag fel? Alla vill kanske inte visa de bara ;)

jag kan känna att när de är väldigt upp och ner ex ena dagen känner jag mig så trevlig.
Nästa ledsen för att jag kännde mig för trevlig. Haha! ja vist låster de lite knasigt.
Men för att man känner så är för att man väljer oftast den lättare vägen att visa sig låg och att man inte ska höras och synas så mycke....
Men mitt skratt kan jag inte stänga in i mig. De kommer bara utan förvaning. Och de kan skrämma mig ibland.

När jag känner lättnad kan ja va mig själv och känna mig trygg :) vara tyst för att ja vill eller prata om jag har något att säga.
Men prata inför bara några 4 eller 5 kanske eller fler tycker jag känns jobbigt ändå, eftersom jag tycker att ögonkontakt kan va jobbigt och man vet inte hur man ska kolla me bliken när man pratar.

Tycker de gå bätre att ja kollar kanske upp i taket eller någon annan stans. Sen så tycker jag att de är jobbigt när jag vet att andra vill lyssna på jag vill säga, känna sig viktig.
Att prata me mäniskor tycker jag de är lättast om man sitter ex i en bil för då kan man inte få samma ögonkontakt. De bli lättare att konsentrera sig på vad man menar.
Eller sitter i en lungn miljö ex i en soffgrupp. Man själv måste också sitta bekvämt inte bara dom andra.
Om man sitter runt ett bord ska de va litet och stå mot en vägg.
Inte runt ett stort bord mitt i rumet..... kan kännas jobbigt, de är olika.
Prata medans man går en prumenad känns bra. Känns mer fritt.

Känner du igen dig? Jag tror att de är många som känner igen sig i något i de ja ha skrivit.

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3KRAMZ PÅ DE<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3