Känner av.... Kunna hantera

Hej! är du en som känner av människor ja mer än vad man egentligen kanske vill känna? ja typ som man är gud som hör alla böner men ändå inte för man trasslar lätt till de man känner. Vist känner man rätt men att sen lista ut va de kan va kan lätt bli fel, för man är ju inte Gud som kan fixa allt, utan bara en vanlig människa me sina gåvor som man måste lära sig att hantera.

Många gånger måste man tillåta sig att bara känna för man kan inget annat göra, eller jo man kan tänka på den som de rör, kanske hjälper de. Du måste vila och ta de lugnt, tänk på dig själv me glöm inte de.

Vist känner alla människor av saker hos andra, men där är de väldigt olika hur mycke. Vissa verkar aldrig kunna läsa av folk andra läsa av för mycke så de bli lätt trassligt andra läser av och lär sig mer att kunna använda de på rätt sett och andra känner av mer lagom. Då säger jag förstås att den mest känslo mänskan inte jämt känner av allt, och tur är väl de. Jag är en hög känslig en men också väldigt stark, jag tycker om namnet starkskör de får mig att känna mig stark och att jag vill gå mot ströms fast de kan va jätte jobbigt många gånger. Men de är ju så me livet man växer mer och ser andra sidor hos andra och hos en själv.


Ett ex på va en starkskör känner av "HSP"

Kan vara alkohol. Klarar inte av att vitsas nära personer som druckit sig fulla och de är också kanske just där förbjudet att dricka... Känner av de direkt, känner obehag, mår dåligt, vet vad som kan hända. De är som om man har tagit en drog som man mår jätte dåligt av. Kanske väcker de minnen, vet att alkohol drabbar många som inte kan komma ur de, barn far illa o.s.v

Man kn inte rå för att man känner så mycke... Många förstår inte.... De kan va svårt att förklara.... Andra kanske tycker man är tråkig och för känslig. Men jobbigt är de när de händer något. De bli som en mardröm som aldrig tar slut om man inte säger stopp och går där i från fort.

Ett till ex är som ja va me om en gång när skolan va på resa och min klass plus några till for till ett museum.
På ett ställe där i museet visades de korta filmklipp på olika äckliga kryp. Och den som jag råka stanna av vid lite för länge var ett kyp som kröp in i ett sår på en människa kommer inte ihåg riktigt om de redan va ett sår de kröp in i eller om den bara gjorde de på något sätt.... Men obehagligt va de. I alla fall från den stunden jag kolla på filmen kom min lärare bakom mig och sa - Marita!
Jag vart jätte rädd och hoppade till. Sen mådde jag jätte dåligt länge. Ja nästan hela buss resan.

URK!!