Hej du! Jag vill bara skriva lite kort, bara innan jag blundar mina ögon för att öppna drömmarnas dörr. Jag har i stort sätt i hela mitt liv kämpat me ångesten som kommer när man ska sova. Jag använder mej av olika metoder som funkar ibland. Men de har kommit de stunder då jag är så fast i ångesten så jag kan inget göra själv... Jo vist går de men de tar lång tid, de är som om allt annat är så långt borta. Men nu har jag kommit på de. Ja faktiskt kom ja på de i går att jag har använt den metoden ett bra tag nu... Fast jag har inte riktigt tänkt på de på samma sätt utan de bara blev så.
Svaret är kramar. Att när man går och lägger sej så har man alltid något mjukt att krama. För mej har de nu i typ två år varit en kudde eller Herr morot som han nu heter. För jag har upptäckt att jag blir lugnare fortare när jag får krama han riktigt hårt, länge och gråta ut utan att jag behöver förklara varför. De är skönt när man känner att de få vara tyst och jag kan släppa oron fortare. Att jag får vara som jag är.
Ångesten kan komma när som helst men kvällen för sov dags har alltid varit de som väger tyngst. Men än en gång så tackar jag för att de finns medicin! Livet känns lättare och jag har inte ångest lika ofta inte heller lika utdragen och plågsam. Utan jag kan lyfta fram mer vem jag är och våga växa i de.
Här är Herr morot & Björni mina kramizar :) Om du vill skaffa dej en eller fler kramizar kolla in Ikea! Där har jag köpt dessa två. De är också väldigt mjuka ;) Och billiga me ;)
Kramz & go natt! Sov så sött ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar